Dagens Nyheter – 5 juli 1871, sida 2

de varmäste loford åt dessa trupper för deras uthållighet och disciplin — men för snabba rörelser, dem kriget ofta fordrar, passa de icke. På Getryggen röjdes och anlades vägar till platser, som befunnos lämpliga för batteriers byggande. Dessa platser befriades från skog och apterades, hvarefter 3 batterier anlades. Nr 1 ligger på inre (Stockholms-) sidan af Getryggen och beskjuter i flanken en flotta som skulle lyckats forcera inloppet. Nr 2 ligger på yttre sidan och beherrskar båda segellederna, den genom Hörningsholmssundet (Skansen kalladt) och den som genom Ulfsundet och Pålsundet leder förbi Tullgarn. Nr 3 (det längst åt Södertelje till) beskjuter Brandalsundet längsefter. I terrängen mellan batterierna äro 50 skyttegropar anlagda till skydd mot minörer och landstigande trupper. — Batterierna nr 1 och 2 äro nedskurna verk. Alla dessa arbeten utfördes på 2!2 dygn af 100 man sappörer samt af Uplands och Södermanlands regementen, af hvilka sedhare halfva styrkan stred och turvis arbetade. — Öfverstelöjnant Klingenstjerna har ledt dessa arbeten med biträde af underlöjtnanterna -Klingenstjerna, Kinell, Zethelius, Stedt m. ff. samt af cheferna för timmermansafdelningarne vid Uplands reg:te (löjtnant Wioverg) och vid Södermanlands (löjtnant Celsing). Från den höjd, hvarå Brandalsunds skans ligger, har man en utsigt af sällsynt skönhet, och platsen är väl förtjent af lustseglares besök. Åt norr blickar man öfver den trängre segelleden till Södertelje, infattad uti bergsryggar och kullar, bevuxna med barroch löfskog i behaglig omvexling. Midt öfver sjön skimrar Wia stora herrgård med talrika ekonomibyggnader. Åtnosr ser man öfver den rymliga Jernaviken RBadön och Mörkön med gegellcderna på ömse sidor. Den höga byggnaden rätt i söder är Hörhingsholm. I sydvest skådags Ytteroch Öfver-Jerna kyrkor. För tillfället njöt man äfven anblicken af skärgå:dsflottati, dels ankrad i sundet vid ens fötter, dels långt ut på Jernaviken. Utan att möta något motstånd landsteg jag nära Yvter-Jerna kyrka (i parentes må för lastseglure lemnas den upplyshingen att landning vid Skansholmen är nästan omöjlig för anhbat än kutterjollar; man måste gå till tegelbruksbryggan; äfvenså vid Ytter-Jerna, der likväl vid en fiskstuga en liten bro är utlagd; farvattnet på vestra stranden är ovanligt grundt med sandbotten.) På den höga kyrkbackens södra sluttning lågo andra gardet och en sqvadron af lifgardet till häst i tält. Manskapet sträckte sig i gräset. På cen slät bit mark roade sig några med att hoppa boek inför en talrik krots af åskådande kamrater; det varför att bibehålla i benen den mjukhet som möjligen vunnits under morgonens och den föregående qvällens marscher. Nedanför backen, i ctt hvitt stenhus, hade den fientliga kårens befälhafvare, generalmajor Lagorberg, sitt högqvarter. Deuna hemmansdel i Säby by tillhörde en enka. Hennes man hede börjat som FOrpare men ovanligt nog ärbetat sig upp derhän att han kunnat köpa detta hemman. Han hadö innehaft det i tio år och derunder förvandlat hagmarken derframför till en trädgård; derinvid hade han anlagt en körsbärslund; jemte den såg mån on väldig oxel; man tyckte sig i hast förflyttad till Kionekulle. Vid pingsttiden i år hado mannen dött, och nu sitter enkan sörjande. Om vär muntre komiker, hr Nyforss, som i husets öfre våning tillbringar sin ferictid, ville trösta henne! Mon han är icke fill äktenskap ledig; och dessutom tänker han mest på sin långref med 120 krok. På aftonen gör jag mid uppväktiöing i högqvarteret för att fråga om er fältkorrespondent skall blifva skjuter eller åtminstone salt i häktelse såsom körrespondenterna i det kejserliga franskå lägret, eller om han bkall blifva bemött säsom de friämmande tidningskorrespondenterna blefvo det i de tyska lägren. Jo, man lofvar hohöm