Revy af händelserna i utlandet. Ännu, när detta skrifves, är utgången af de den 2 dennes i Frankrike företagna fyll: nadsvalen icke här känd, utom hvad: beträffar ett par val. Som man lätt kan föreställa sig, har den allmänna uppmärksamheten, ej blott i Frankrike, utan jemväli hela den politiska verlden, varit mycket spänd på dessa vals utgång, ty derpå kommer utan tvifvel Frankrikes öde för närmaste framtiden att bero. I franska naftionalförsamlingen ha nemligen icke mindre än 115 platser varit obesatta, i följd hvaraf en stor del af landet icke haft representanter i sin lagstiftande församling. . Orsakerna härtill äro många. Några val hade blifvit underkända; åtskilliga representanter ha aflidit eller försvunnit på annat sätt; andra -de festa tillhörande venstern — nedlade sina mandat i Bordeaux, emedan församlingens majoritet der intog en mot dem fiendtlig, att icke säga hotfull, hållning, sannolikt närmast föranledd af de olyckliga händelserna i Frankrike nyss förut innan församlingen sammanträdde; två hafva under de senaste striderna i Paris stupat, nemligen Delescluze och Millidre; fyra, deribland Rochefort, äro fångna i Versailles; och några, vi veta ej huru många, ha försvunnit, man känner ej hvart. Utan tvifvel har det varit politiskt välbetänkt af Thiers att uppskjuta fyllnadsvalen till dess de upprörda sinnena något fingo lugna sig och hoppet på framtiden och förtröstan till ordnisgen återvändt. En lycklig omständighet i detta senare fall var den snabba och storartade teckningen till det nya lånet, som mer än mycket annat visade i huru hög grad den nuvarande regeringen lyckats tillvinna sig förtroendet. Såvida man får tro de knapphändiga upplysningar, som om valens utgång hittills ingått, så har den stora, majoriteten bland valmännen äfven aflemnat sina röster i den riktning, för hvilken Thiers uttalat sig, nemligen re publiken. Bonapartisterna och orleanisterna, Kvilka, som man kan förstå, ansträngt sig till det yttersta för att få in anhängare i nationalförsamlingen, hafva, som det tyckes, brännt sina kol förgäfves. Ej ens Rouher, vicekejsaren som han kallades i följd af sitt stora inflytande på Napoleon, lyckades. vinna seger, oaktadt hans val på förhand ansågs såsom alldeles säkert. Deremot har Gambetta, som uppehållit sig i Spanien alltsedan Paris kapitulation, då han, som bekant, utgick ur försvarsregeringen, hvars mest energiska ledamot han var, blifvit af hittills uppgifna två valkretsar åter invald i nationalförsamlingen. Om man får tro hvad telegrafen förut berättat, eller att Gambetta icke erkänner den nuvarande nationalförsamlingens befogenhet att lagstifta, då hananser att hon bort upplösa sig så snart freden var definitivt undertecknad, så är det emellertid föga sannolikt att han antager uppdraget att representera någon vålkrets. — Vi hänvisa till tidningens telegramafdelning rörande den hittills kända utgången af valen och sammanföra här de hufvudsakligaste nyheterna ur de senast anlända utländska tidningarna: Times specielle korrespondent i Paris skrifver den 28 i förra månaden: Det är aefinitivt afgjordt att nationalförsamlingen