Dagens Nyheter – 5 juli 1871, sida 2

och småaktighet sammanhänger dermed. Bofälet har förts illa; med så förträffliga soldater, som vi varit, borde tyskarne för längesedan ha blifvit förjagade ur landet ock besittningen af Slesvig betryggad. Jag vet ju af min egen dyrköpta erfarenhet, hvilket dödsförakt, hvilket mod och hvilken sjelfuppoffring vi simpla soldater ba ådagalagt, men hvad hjelper det att näfvarne äro goda, när hufvndet icke duger? Också kunna vi frivillige med skäl klaga öfver, att vi ej blifvit behandlade med den uppmärksamhet, som vi kundo ha preteution på. Ja, du har nu varit ovanligt lycklig, men hvad har man gjort för oss andra? Icke ens så mycket som ett litet Dannebrogskors har jag fått till-lön för alla de faror, för hvilka jag har utsatt mig, och dock har man slösat med utdelandet af hederge tecken, men man har naturligtvis bärvid som i så många andra hänseenden följt slentrianens och nepotismens gamla reglor och varit blind för den sanna förtjensten. Derför vill jag icke heller gå med, ifall krigetskulle -åter utbryta i vår. Jag har nu fullkomligt insett, att min rätta plats är här i Köpenhamn; här kan jag styra och leda opinionen. Köpenhamn är ändock rikets hufvud, må då också de goda hufvudena samla sig här, under det att innehafvarne af den råa kroppsstyrkan slåss derborta i Slesvig. Emellertid ångrar jag ej mitt deltagande i fälttåget, ty jag har fått ögonen öppna för