Dagens Nyheter – 30 juni 1871, sida 1

108 udningens BUITVUUICUaKLOP OCh anSsvarnlg UvBlll OAVSETT TTT frestade säga, alltför godt resultat, men följden häraf har visserligen icke varit någon förminskning af antalet inom skolorna, utan snarare tvärtom. Felet — ty såsom ett fel måste det väl ändå anses om staten ställer så till, att dess söner inom en viss branche sakna bröd — tro vi derför ej Vara att söka i sättet på hvilket undervisningen blifvit handhafven, utan i sjelfva riktningen af hela vår uppfostran. I ett land sådant som vårt, med snart sagdt outtömliga, ännu obegagnade förvärfskällor i vår jord, våra berg, våra floder m. m., måste det alltid vara ett fel, om hufvudriktningen af uppfostran går åt det s. k. lärda hållet i stället för åt det industriela, och det är just detta som är förhållandet hos oss. Med få undantag se vi att fabrikanten, bergsmannen, bonden sänder dem af sina söner, som hafva det bästa hufvudet, in i de lärda skolorna för att dels der och dels ännu mera vid akademierna och under misslyckade försök att komma fram på embetsmannabanan förtära hvad föräldrarne under svett och möda förvärfvat. Om de kapitaler, som blifvit nedlagda för sönernas uppfostran på den lärda vägen och hvilka ofta nog icke lemnat några resultat, i det stället blifvit lemnade som förlag åt vårt jordbruk, vårt bergsbruk och våra vattenfall, så är det all sannolikhet för att alla dessa yrken i närvarande stund skulle sett helt annorlunda ut än de nu göra. Genom det ofantliga äflandet efter lärd bildning, som på senare tiden nästan rasat inom alla samhällsklasser, har det. blifvit fråntaget vår industri ej endast kapitaler, utan äfven personliga krafter till en utsträckning, hyarom man ej kan göra sig någon aning. Tänk om större delen af dessa unga män, som nu gå och beklagligen väl ännu komma att gå och sucka efter bröd på den öfverfulla embetsmannabanan och som för att nå denna föga afundsvärda ställning i allmänhet torde hafva användt minst 10,000 rdr hvardera, att ej tala om sin bästa ungdomstid — tänk, säga vi, om större delen af dem i stället egnat sig åt vår industri, vårt jordbruk och . våra näringar, hvilken annan lyftning skulle dessa då ej haft och hvilken annan roll skulle vi då ej kunnat spela bland nationerna än vi nu göra! Detta ämne är af en omätlig vigt, och vi tro verkligen att litet hvar börjar få ögonen öppna i saken och att vi måhända hafva att emotse ett mera sundt förhållande än hittills varit händelsen. Vi tro verkligen att svenska folket börjar begripa att dess ungdoms uppfostran mera, än som hittills varit förhällandet, måste riktas åt konsten att i alla riktningar upparbeta förvärfsgrenarne inom vårt herrliga och rika land, hvars skatter endast ligga och vänta på de intellektuela krafterna för att åt vårt folk gifva lika goda resurser som någonsin besittas af Europas öfriga rikare nationer. Det finnes emellertid en sak som i detta fall gör oss något oroliga, och det är den entente cordiale som för tillfället råder emellan den s. k. högre akademiska bildningen och våra krigsentusiaster, hvilken äfven finner sitt uttryck inom konseljen. Det är nemligen en känd sak, att det just är ecklesiastikministern och krigsministern som inom konseljen utgöra krigspartiets stödjepelare och att det just är dessa båda digNR ph ng Rn SRA ärva TR SE an RA AA RR KR AE