Dagens Nyheter – 28 juni 1871, sida 2

Hvarjehanda nyheter. Den enes bröd, den andres död eller förgiftningen i vedbodenr (Ur Göteborgs Postens krönika.) Jn faslig uppståndelse var det i den gamla vedboden; ett pipande ock gnisslande, som när stormen en kulen höstafton far genom tackel och tåg på en anspråklös Wenerskuta. De voro alla försatnlade kring ett stort bröd, som en af den lilla kommunens spejare nyss påträffat, ej i skafferiet eller visthuset, nej, midt i vedboden, ej några halfätna brödkanter, en ordentlig kaka var det. Deh har köksan tappat, den slarfvan, insinuerade en litema en, satte sig på bakbenen och kastade en slug blick kring församlingen, hon var nyss här efter ved, för herrskapets räkning tror ni kanske, jo pytt också, nej, herrskapet ä borta och badar — hå hå, ja ja, det syns nog i skafferiet! — hon skulle värma vatten til toddy åt kusken, pi vet den der långa räkeln, som häromdagen höll på att trampa ihjäl min lilla Malla . . . . Malla, mitt barn, låt bli kakan . .. de stora först, de stora först, de små sen . .. . men kunde vi nu inte få börja kalaset? — Kör (ur Frihetsbröderna): Se oss lite bröd, ge oss lite bröd: — Ordföranden (en imponerande gestalt, stor som en kattunge, småler fryntligt och blottar ett par bländhvita, förfärliga tandrader): Jo, visst, mes enfants, allons souper! Starkt bifall och skaran är just färdig att kasta sig öfver läckerheten, då i detsamma en gä hvissling höres från ett hörn af vedboden. Alla lyssna, En röst: Det är han, det är doktor Astolf, hat varnar oss! Hvad skall det betyda? En smidig fignr i svart skinande pels kilar fram och utropar: Halt olycklige! Äten ej en bit af det der brödet! Det är förgittadt, lifsfarligt, arseniksyrligt, det är den bofven Kellberg, som bakat det .. Je — Ett skri af fasa ljudar i vedbodens mörka gömma. Lilla Malla, som med sin vanliga glupskhet redan varit framme och nafsat till sig en bit, faller baklänges, vänder ut och in på ögonen och får konvulsioner. Allmän förskräckelse. Rop af: motgift, motgift, spring i skafferiet efter mjölk! En röst: Finns inte en tår mjölk! Kusken dricker aldrig mjölk, bara konjak och punsch! Doktor Astolf (med vigtig min): Gör detsamma, det är också motgift! Skaffa hit två fingerborgar konjak, Godard, det är den bästa! Ordföranden (som suttit tyst under hela tumultet, upphäfver nu sin röst och ropar): Stilla, gubbar! Behöfs inget motgift! Det är humbug alltsammans. Jag hittade just i morse, då jag gjorde min vanliga titt på kontoret en bit af Göteborgs-Posten, se här är den, här står tydligt att sundhetsnämnden — den hederliga sundhetsnämnden — låtit, af omsorg för vårt välbefinnande förmodligen, undersöka det förfärliga råttbrödet och dervid kommit till den åsigten, att brödet ej innehåller ett dugg arsenik!!! Doktor Astolf (entusiastiskt): Lefve sundhetsnämnden; (tyst), jag har flera goda vänner der, jag! (högt): Ett hip för sundhetsnämnden! Hip, hurra, hip hip, hurra hurra, hip hip hip, hurra hurra hurra! (Alla instämma, en ung, pojkaktig spoling tillägger naturligtvis ett fjerde, pipigt hurra a-a!) Ordföranden: Se så go vänner, låt 0ss nu börja! — Lilla Malla qvicknar hastigt till igen, petar en imaginär tär ur högra ögonvrån och sticker sig in på ett hörn. Man har hunnit till ungefär hältten af måltiden, d. v. 5af brödet, då doktorn plötsligt blir hvit om nosen, tar sig för magen och jämrande utropar: Aj, aj, måtte katten ta sundhetsnämnden, aj, aj, ät inte mera . . . detär . . .! Allt knaprande upphör och med en mun frågas! Hvad står på, snälle doktor, hvad är det? — Olycklige . . aj . . . ni har slukat i er spanskgröna . . . aj . . . och jag med. Tvi, att så lura oss . . . nedriga sundhets . ingen nämnd . . och ingen . . Aj, nu dör jag! — Han gör så, och efter några minuter ha alla de öfriga kalasgästerna följt exemplet. Grafvens tystnad räder i vedboden, Katten Antimus kommer sakta insmygande, finner, som han tror, sina fiender sofvande, gör sig ett godt mål och — dör äfven han. Sens-moral: Här i verlden lurar, vän, ÖOrverallt förgängelsen! Blott en enda liten böna Af den skimrande spanskgröna Satte dig i rang med liken Fast du undslapp arseniken! a 4