Dagens Nyheter – 28 juni 1871, sida 2

hälften förlägen öfver att så här bli mottagen som en gammal trogen vän af folk, som han icke hade gjort något godt, och. som han sjelf knappt hade. tänkt på. Men då han inträdde i hvardagsrummet och fick se den gamle Jägmästaren med det solbrända, väderbitna an. sigtet och det gråsprängda håret, fick se Viggos mor med de stora bruna ögonen och det ungdomsfriska ansigtet, och Sigrid sedan, hvilken likasom Nanna och modren var klädd i djup sorgdrägt — då framställde sig plötsligt för hans minne allt hvad Viggo hade berättat för honom om sitt hem, och han kunde. ieke alls begripa att det-ej genast då han såg Nanna och det lilla huset med halmtaket, som:-låg midt i skogens ensamhet, hade fallit honom in att här måste Viggos hem vara. — Jaså, ni är Uffe Hjelm; sade den gamle jägmästaren, i det han gaf Uffe ett väldigt handslag; tack skall ni ha för det att ni ändtligen en gång sökte upp oss! — Ja, tack skall ni. ha, sade Viggos moder, som en stund behöll Uffes band i.sin och tycktes ha svårt för att släppa den igen; vi ha länge väntat på er; hvarför har pi inte kommit förr? — Ja, vi ha väntat länge, sade Nanna, vi ha ofta talat om er, slutligen trodde vi att ni också var... Hon tvärtystnade och torkade bort de frambrytande tårarne. — Nåja, en soldat har annat att göra än att springa omkring på vwvisiter, yttrade