Dagens Nyheter – 28 juni 1871, sida 2

ADD IV PVTIPIVIIDBDISPGE Rn ER Ombord å Vanadis den 27 juni 1871. (Icke officiel rapport.) Vahadis; utropar ni, är nu den ute igen... uwdrig annat än dessa eviga expeditioner, dessa öfuingar för manskap, som kösta så mycket penningar . .. Var lugn, bästa läsare eller i bästa fall läsaripna, det fartyg om hvilket här är fråga heter Visserligen Vanadis och är på sätt och vis ett krigsfartyg och dertill titrustadt till kapare ändå, men — det har aldrig kapat annat än aborrar och vid utomordentliga tillföllen en och annan gädda; det har aldrig varit bestyckadt ied atidra kanoner än sådana som möjligen varit laddade med punsä.;: aldrig burit andra segel än gransegel, tvenne stycken, och slutligen består för närvarande hela besättningen, itiberäknadt ehef, second, ete. etc., af en enda man — er ödmjukaste tjenare. Hon kryssar just nu som bäst emellan höjden af Stora Essingen och Cap Ekensberg — punkter som ni omöjligen skall kunna ta reda på utan tillförlitliga sjökort och fullkomlig vana vid behandlitiget af en sextatit. Hon har nyss uppbringat flere vackra priser som plaska i det trånga farvattnet, ej akter om, utan akter uti båten, i hvilken de med den enklaste winch i verlden inhalats — en metod som för öfrigt rekommenderas till användande af kapare i stort, på det att de må kunna vara säkra om sitt rof: Mången påstår att sjölifvet blir enformigt, men nu, sedan vi alla häromdagen läst ett bref från en riktig korvett — jag tror det var Norrköping — deri brefskrifvaren nästan till komplett evidens bevisar att sjölifvet är det mest omvexlande man kan tänka sig, är jag böjd att gå in derpå, och jag önskar just att ni vore här, så skulle jag bjuda er att sitta ned på toften der midtemot för att göra samma iakttagelse. Man för det angenämaste lif och vet ej af andra hvälfningar i verlden än dem som farkosten hotar att göra i de hiskliga: svallvågorna efter en förbiilande ångslup, och jag har om de politiska hvälfningarne ä land ingen annan erinran än en papperslapp i hvilken jag har tvense smörgåsar inlindade; det är en bit af Aftonbladet, jag urskiljer ordet Thiers, det är kanske ett fragment af en djuptänkt ledande artikel. Dundret från ön midtemot behöfver ni ej fästa er vid, jag vet mycket väl hvad det är, ehuru det för oinvigda öron låter högst krigiskt och ehuru jag nyss med egna ögon såg huru em af öboerne fattade ett tungt vapen och måttade rakt åt den svåråtkomliga kungen, det ryste i mig, han höjde armen och slog. — Men, ursäkta mig, just nu nappar det... Åh, hvilken präktig aborre!.. Jag hoppas min hushållerska ej skall snåla på smöret, då hon får se en sådan vacker tingest. -Jaha, han höjde armen och slog bom... och dermed var h. m:t kägelkungen äfven för den gången räddad. Öm ni ej åtnöjer er med den omvexling, som erbjudes inom dessa plankor jag skall ej bjuda er att stiga in i kajutan, emedar det är så vackert väder, och emedan den är belamrad med össkopa och två stimspön som upptaga nästan hela utrymmet -så behöfver ni blott gifva akt på lifvet på stränderna. Hvilka pittoreska drägter! Det är något helt annat än derhemma i Stockholm. Se der på en utbyggnad liknande en pagod sitta en hop infödingar och hatva framför sig glaskärl fyllda med en gul vätska som de oupphörligen hälla i sig, under det att en yngre qvinna gör ett slags musik på ett instrument som för europeiska. öron låter väl bizarrt, och hvilket om dess uppfinning fullkomnas bör kunpa närma sig våra forntida klavår, och vidare se der... men pu nappar det igen, jag har gjort en god skörd och mäste söka hamn för att berga mina priser. Jag lofvar dock att om vid en nästa kryssning något anmärkningsvärdt skulle förefulla skall ni derom erhålla tillförlitlig rapport från Tage.