Dagens Nyheter – 28 juni 1871, sida 1

Fö Stockholms-Nyheter, Regeringen under konungens frånvaro är sammansatt på följande sätt: ordförande till och med den 22 nästa juli, justitie statsministern Å. Adlercreutz, och från sistnämda dag till konungens återkomst till hufyvudstaden, statsrådet H. W. Bredberg; samt till ledamöter i regeringen, till och med den 22 förberörda månad: statsråden K. J. Berg, B, ALeijonhufvud och G. Wennerberg; och från den 22 juli intilldess konungen till hufyudstaden återkommer: statsråden G. RB. Abelin, C. F. Wern och P. 4, Bergström. K. m:t har beviljat statsministern för utrikes ärendena Wachtmeister och statsrådet Alströmer tjenstledighet under h. m:ts frånväro och statsrådets öfriga ledamöter enahårda ledighet under h. m:ts frånvaro den tid, då de icke deltäga i regeringen. Tillika har k. m:t förordnat: att till och med den 22 juli justitiestatsministern Adlercreutz skall jemte eget departement förestå äfven utrikes-departementet, statsrådet Berg civildepartementen samt statsrådet Leijonhufvud jemte eget departement äfven landtförsvarsoch finans-departementet; och att under den öfriga tiden af konungens frånvaro statsrådet Bredberg skall förestå ecklesiastik-departementet, statsrådet Abelin jemte eget departement äfven — sjöförsvars-departementet, statsrådet Wern jemte eget departement äfven utrikesdepartementet och statsrådet Bergström jemte eget departement äfven justitie departementet. Ordensdekorationrer. Konungen har utnämt: till riddare af Wasa-orden: bergmästaren i sjunde bergmästaredistriktet C. 4. H. Sjögren; ledamoten af riksdägens addra kammare J. Fi Geijer. Btt folkmöte vid Katrineholm hölls i mårtidags, besökt af omkring 200 personer. Mötet öppnades af löjtnanten grefve Kalling, som dervid, enl. A.-B., yttrade: Den första tanke, som vid; ett sådant tillfälle. som detta nästan sjelfmant inställer sig är denna: Hvarför ba vi samlats hit eller hvad är meningen med alla dessa folkmöten? Jag tror mig kunna påstå att denna rörelse bland vår talrikaste samhällsklass, den mindre jordbrukaren, ej är någon tillfällig nyck, utan grundad i ett verkligt djupt, behof. Jag, tror den vara det slutliga, nödvändiga utbrottet af ett ändtligen till full klarhet kommet medvetande af ett verkligt förtryck. Ty hurudan är väl situationen? Vi se regeringen, nästan alltid sammansatt af embetsmän, i tyst förakt ej låtsa det ringaste om våra fordringar på likställighet i beskattning, vi se riksdadagen, med undantag af andra kammarens behandling af försvarsfrågan, och, att döma af ji dess resultater, i allmänhet besjälad af en möt dessa fordringar fiendtlig anda, och slutligen se vi städernas tidningspress nästan enhålligt ställa sig upp kring de privilegierades banör så snart vi höja värt fältrop: jemnlikhet i beskattning! Hvad återstår oss då annat än att komma till! sammans för att meddela hvarandra våra bekymmer och våra önskningar? Enligt den nya riksdagsordningen ligger makten : i våra händer blott vi vetä att fatta den. Det är. detta folkmötena böra verka och det är ock derför de förhånas och förkättras. Men litom oss endast häålia tillsammans och ej förtröttas, utan enigt samverka, och jag tror mig i kunna försäkra att framtiden då är vår och :; vårt fosterland blir då dubbelt älskadt, emedan det blifvit en rättsin ig moder, som lika ; ömt älskar alla sina söker. i Sedaån ledamoten af fiksdagends andra karhi mars hr Uhr med acklämätion blifvit utsedd ;) till mötets ordförande; företogs diskussion af! de uppställda frågorna, bvilka lydde sålunda: