Dagens Nyheter – 28 juni 1871, sida 1

Uffe inbjöds att äta middag hos jägmästarns samt att tillbringa eftermiddagen tillsammans med familjen. Samtalet rörde sig nästan uteslutande om Viggo. Visserligen sökte jägmästaren ett par gånger bringa andra ämnen på tal, han frägade Uffe om hans sednare öden, men då blef Uffe icke på långt när så meddelsam; det var temligen korta svar han gaf. Icke bättre gick det med politiken, ty för den hyste ingendera något synnerligt intresse, och samtalet återkom till sin utgångspunkt — Viggo. Det var uppenbart, att denne hade 1 en sällsynt grad varit älskad af sina närmäaste, ja, att han till och med yarit lifvet och själen i familjen. Nu var furen kommen till Uffe att fråga, under det att modren och Nanna berättade; endast då och då yttråde jägmästaren ett par ord, men för öfrigt satt han äfven nu tyst och nickade bifall till hvad de andre sade; det syntes väl på honom att han tänkte: det är riktigt, alldeles riktigt alltsammans. Sigrid hade gått in till sig. — Vi äro mycket rädda, sade Viggos mor, att den stackars fickan icke skall gå igenom den här pröfningen. Hon är ett godt och fromt barn, som ödmjukt böjer sig under Guds vilja, men slaget har varit alltför hårdt för henne. Kanske Vår herre tager heänce till sig, så att hon snart åter får vara. tillsammans med Viggo, och det blir måhända det bästa för henne, ty hon kan inte mera vänta