— Ul — De hade så roligt att de glömde gifva akt på vägen. De befunno sig inne i en skog, der flera vägar korsade hvarandra, men ingen af manskapet visste hyilkendera de skulle följa. Uffe befallde dem göra halt, han ville sjelf gå ett stycke framåt för att se, om han kunde finna rätta vägen. Efter att ha gått en liten stund, blef -han varseen trädgård, som var omgifven af ett temligen högt staket. Uffe försökte klättra öfver staketet, för att förvissa sig om huruvida icke någon var i trädgården, som kunde underrätta honom om vägen, men halkade härvid med foten och föll hufvudstupa ned på andra sidan om staketet, der en ung ficka i detsamma uppgaf ett rop af förskräckelse. Uffe bad henne ursäkta att han gjort sitt inträde på ett så bakvändt sätt, men hon hade redan hemtat sig och sade rodnande: — Det var enfaldigt af mig att bli rädd, men ni kom så oväntadt. Flickans mörkblå ögon och glädtiga leende väckte ett dunkelt minne hos Uffe, men han kunde icke få klart för sig, hvem det var hon påminde om. Tan frågade henne, om hon kunde säga honom huru han skulle gå för att komma till Stenderup. — Ni har halfannan mil dit, svarade hön, om ni följer den här vägen förbi trädgården ett stycke och sedan viker af åt höger, då ni kommer in på en bredare väg, som ni skall UEFR HJELMS OCH PALLE LÖVES BEDRIFTER 8å