Dagens Nyheter – 27 juni 1871, sida 1

Ett besök hos fångarne i Versailles. (Efter Times korrespondent.) Häromdagen begaf jag mig till Orangeriet för att bese de tillfångatagna kommunisterna. Många af edra läsare känna utan tvifvel till de rymliga gallerierna med deras två stora trappuppgångar, hvilka äro bland Versailles yppersta arkitektoniska prydnader och ett mästerstycke af den ryktbare Mansart. Galleriernas hela längd utgör en sträcka af närmare 1,300 fot och man kan göra sig ett begrepp om deras rymlighet, då jag säger att de några vintrar erbjudit skydd åt nära 1,500 pomeransträd och andra exotiska växter, satta i stora trälådor. Träden stå nu i fria luften och deras rum har intagits af fångar, som afbida ransakning och dom. Vid en rad bord strax vid ingången sitta officerare i uniform och polistjenstemän, förhörande fångarne och antecknande deras svar. Till höger om dörren, då man kommer in, är den s. k. Lejonkulan, ett dystert rum, bildadt af galleriets yttersta ända och framtill afstängdt med en omkring fem fot hög brädvägg, midt på hvilken är en låg dörr. Flera skildtvakter gå fram och tillbaka framför detta förvaringsrum för de vildaste, farligaste och, såvidt man ännu kan döma, mest skyldiga bland fångarne. De ansigten, som stucko upp öfrer afstängningen och betraktade den ovanliga företeelsen af några besökande (ty det är icke lätt att få tillträde till Orangeriet) med en nyfikenhet, blandad med en viss grad af hopp, vore föga tilltalande och just sådane som man kunde vänta sig få se sticka upp bakom en barrikad, bredvid en gevärspipa. Bakom dörren satt en karl, som var ifrigt sysselsatt med att skrifva. Han hade flera ark gråpapper i knäet, hvilka tjenade till underlag, och han skref ganska fort, utån att bry sig om de andra fångarne, som stodo rundt omkring honom och kunde läsa hvarje ord han skref, om de brydde sig derom. Han såg vild och förstörd ut, var öfver medelåldern och hans läppar rörde sig oupphörligt under det han skref; liksom om ; han hade genomläst det han satt på papperet. Om han skref en petition, sina memoarer, eller gjorde sitt testamente, det kunde jag icke se, men att döma af hvad en officer anförtrodde oss rörande fångarnes i kejonkulan sannolika öde, år det sistnämda det troligaste. -Då vi gingo framåt midtelpartiet af gallerierna, hvilka genom stora fönster äro väl upplysta, fingo. vi se många egendomliga och ytterst smutsiga figurer. Golfvet består helt enkelt af tillstampad : jord, på hvars yta hvilar ett tjockt lager af dam, som uppstått genom det oupphörliga trampandet af de talrika invånarne. På ENT eten a ST a sea ans NN tr rt är FR a