Dagens Nyheter – 27 juni 1871, sida 1

— 200 matt den ej kunde begagnas längre. Han kundt köpa en ny och öfverlemna den åt henne — men nej, Uffe kände att detta icke var gen. tilt. Hon hade kanske redan glömt alltsam. mans, och om man rätt tänkte på saken, så var ju i hela denna händelse ingenting egent ligen anmärkningsvärdt. Hon hade sett er ung officer som frågat henne om vägen, hon hade förbundit ett lindrigt skrubbsår, det hela var ju en simpel hvardagstilldragelse, som hon visst aldrig sedan tänkt på. Men Uffe kunde icke låta bli att tänks derpå; för honom var det icke någon hvardagstilldragelse. Ändtligen fick Uffe en id6; han . beslöt att promenera dit en dag och se på stället; han ville visst icke gå in och fråga efter någon, nej, han ville blott se på huset, deri kunde ju ej vara något ondt, och det kunde ingen taga illa upp. En dag då Uffe vat tjenstledig, begaf han sig på vandring. Han hade engod mil att gå, innan han uppnådde skogen, men det var vackert och klart. väder, en lätt vestanvind fläktade emot honom, ute på ängarne stod grödan i fullt flor, allt såg vänligt och fredligt ut. Den friska luften och den raska gången gjorde Uffe godt, han kände sig så lätt till sinnes, så väl till mods; det föreföll honom som skälle han komma att upplefva något riktigt glädjande, något som han aldrig hade kärt förr. Det var så mycket vår, så