besynnerliga uniform, han på sednaste tiden burit, och åter krypai den röda tröjan. Denna var emellertid icke så fin som den Palle hade medtagit från Köpenhamn; tyget var groft, och både tröja och byxor hängde som en säck på honom. Palle beklagade sig bittert öfver att han skulle Hålla sitt intåg i Köpenhamn i Sen sådan fångdrägtt, hvilket otvifvelaktigt skulle beröfva honom den nimbus, som annars kommeatt omgifva honom, när han en gång åter visade sig för sina beundrande systrar och vänner. Zimmerthal skrattade åt honom, men kapten Roslin tröstade honom med att han ju kunde läta sy sig en ny: uniform, så snart han kom till Köpen? hamn. : Nästan en hel månad förgick, och ännu såg man icke till: svenskarne. . Palle var mycket ond på dessa för deras uteblifvande; nu kunde man eljest ha haft så trefligt tillsammans, det var den allra herrligaste sommar, boken stod i sin skönaste drägt; och då läto svenskarne icke höra af sig. Ändtligen kom Zimmerthal en morgon och sade med glädjestrålande ansigte till Palle: — Nu skall jag täla om för er något: I morgon komma svenskarne. — Är det samt? i i — Ja visst; i dag gå de ombord i Göteborg och Malmö, de fara difekte till Nyborg, och imorgon ha vi dem här. Westgöta-Duls regemente skall inqvarteras tillsammans med oss.