Dagens Nyheter – 21 juni 1871, sida 1

den 15 dennes; härvid beslöts utfärdandet af ett val-manifest, så lydande: Må reaktionen lofsjunga sin seger, men låtom oss handla! I hafven blifvit afväpnade, men hafven I verkligen blifvit besegrade? I Paris räknen I ännu ett antal af 100,000 man. Den franska lagen gifver politisk makt åt er, arbetare. I hafven ej mera några klubbar, eller möten, eller tidningsorganer. BSamlen eder derför omkring internationela arbetareföreningen. I gören anspråk på rättigheten att få lefva. Vår förening allena kan genomdrifva eder frigörelse samt inskränka kapitalets och presternas makt. I närvarande stund beskylles SVInternationalet för att vara högligen brottslig; alla de, som kapitulerade, påbörda detta samfund Frankrikes missöden och Paris brand. På en Jules Favre, en Trochu och de andra återkasta vi beskyllningen att ha förorsakat Frankrikes missöden. Vi påtaga oss ansvaret för Paris brand. Det gamla sociala systemet måste förgås, och det skall förgås. En gigantisk ansträngning har redäån skakat det i dess grundvalar. En siste ansträngning måste helt och hållet krossa det intill röten. Låtom oss icke ha några inre tvister — inga söndringar vid valurnorna. Reaktionen har fråntagit oss våra vapen, men hon har icke fråntagit oss våra valröster. Lefve den sociala republiken! Lefve konmunen I! På qväller samma dag såg man plakater anslagna på åtskilliga husknutar i Paris, hvari förklarades att upproret ännu icke var slut och att elden skulle komma att fortsätta sitt arbete i den stora staden. a ceer nu för tiden ra det moderna .rt pater peceati i form at en . : ningarne offentliggjord uppsats, af hvis. vi här återgifva följande kraftstycke: Under de senaste 70 åren ha vi lefvat endast på tomma fiktioner utan innehåll; hvad som deremot är verklighet, det är att vi sedan århundradets början angripit och omstörtat alla våra institutioner, utan afseende på, om vi än förklarat dem vara aldrig så praktiska och solida: friheten, äran, republiken, den allmänna rösträtten, oppositionen, nationen, politiken, diplomatien, allianserna, kulsprutorna, kejsaren, Berlin, Marseljäsen, jemlikheten, broderskapet, lagarne, rättvisan och myndigheterna — allt har efter hvartannat bekämpats, förlöjligats och undergräfts. Den dag, då Thiers uppmanade oss att betänka oss i 24 timmar, innan vi störtade oss i krig med Preussen, skulle vi ha varit i stånd till att rifva ned taket öfver hufvudet på honom, och nu, då vi äro slagne, göra vi honom till en gud och votera honom en million till återuppbyggande af sitt hus. Vi läto mörda 30,000 af våra söner, det var hårdt; vi betala 5 milliarder för en fras af Julek Favre, det är dyrt; och vi beskyllde Trochu för förräderi, derför att han icke lät oss omkomma till sista man, det var dumt. Vi ha såsom hjeltar funnit oss i de lidanden, Paris belägring medförde, och vi ha icke