Dagens Nyheter – 16 juni 1871, sida 1

RN TE TPI I Ag me vt DA ET NR TE rg NME OVER TSRRSOS. TE RE munen hade många anhängare i landsorten, hvilka blott väntade på en afgörande framgäng af kommunen för at resa sig, och skulle ha åstadkommit ett uppror, som vida öfvergått 1793 årstt. Ros Hertigdömet Braunschweig är ett af de få tyska furstendömen, som hittills ha kunnat glädja sig åt att ha bevarat sin sjelfständighet; ty väl är det helt och hållet omgifvet af preussiska länder och naturligtvis i följd deraf icke synnerligen sjelfständigt i politiskt afseende, men det har dock sin egen furste med ty åtföljande hof. Olyckligtvis är emellertid denna furste barnlös och hans naturliga arfvinge är olyckligtvis ingen annan än f. d. konungen af Hannover; det hannoveranska konungahusct utgör nemligen den yngre grenen af det berömda huset Welff, hvars äldre linies sista manliga ättling är den nuvarande hertigen af Braunschweig. Och ehuru alla naturligtvis önska, att hertigens saliga hädanfärd måtte vara så aflägsen som möjligt, är man dock betänkt på, hur det skall gå med arfvet; ty skulle det väl passa sig för den nytyska kejsaren att finna sig uti, att f. d. konungen af Hannover, hvilken han afsatt och sedan till och med måst behandla temligen hårdhändt för Cdynastische UmtriebeX, tillträdde den suveräna styrelsen i landet Braunschweig? Nej, hellre skulle han införlifva hertigdömet i sitt kungliga-kejserliga rike. Detta förslag förordas också i tyska tidvingar af nationel färg, i det att de icke draga 1 tvifvel, att ju icke braunschweigarne gerna skulle afstå från nöjet att kallas sjelfständiga och att hafva ett hof, om de dermed kunna göra det stora Tyskland en tjenst. Men dessutom ifra de också för att låta hannoveranaren komma i till Braunschweig, för så vidt han bestämdt vill afstå från alla anspråk på Hannover. Som man väl näppeligen någonsin kan ha att frukta någon: fara eller några förtretligbeter från Braunschweigs sida, skulle det ju både vara angenämt för alla furstar och öfverensstämma med de legitima principerna, om man kunde öfverenskomma om en sådan lösning af den welffiska frågant. , är kå Det var ingen trollkonst att för något mer än ett halft år sedan förutse, hvad som nu inträffat, nemligen ett omslag i opinionen om franska npationalförsvarsregeringen, eller de män, som den 4 september förra året bemäktigade sig styrelsen i Frankrike. Detta var ieke svårt att förutse på grund af den evigt gällande lagen, att sanningen segra skall till slut, men väl var det förenadt med åtskilligt obehag, om ej med fara, att då utsäga sin öfvertygelse här i landet om de ödesdigra krigshändelserna i Frankrike, hvilka framförallt här alstrade en exaltation, som slog öfver på det besinnigslösas område. Vi vågade flera gånger försöket att opponera oss såväl mot det blinda lofsjungandet öfver den ena parten, som det lika blinda och lika litet motiverade batet mot-den andra, vi vågade detta helt enkelt derför, att vi visste, att hela folks öden ej ändras det alira minsta hvarken af de stormande känslorna hos fantaster eller af de stora orden hos källarskräflande medborgareX, hvilka ej kunna se händelserna sådana dessa verkligen äro; utan endast sådana de vilja hafva dem, ET ET IS ER Tp ET NER AY SEN EA RO Ti Ng ST TE SENS MIR NEN IE må pan ved