mig verkligen att de tyska förtrupperna icke för längesedan ha hunnit upp oss; ja, hade jag inte oupphörligt tillhålit kusken att köra fort, så skulle det utan allt tvifvel skett, och vi hade då kanske vid det här laget dinglat i ett högt päronträd som andra fågelskrämmor; kommer ni ihåg huru nära det var att vi blifvit hängda i Tolk, Kristian? — Ack ja! suckade Kristian; det är bäst vi skynda oss att fortsätta resan. — Jag blir inte lugn, förrän vi ha de salta böljorna mellan oss och tyskarnc, sade Palle, och knappt nog då. Vi måste utan dröjsmål fara till Snoghöi, för att derifrån söka komma öfver till Fycen. Palle beställde friska hästar och var efter en stund på väg till Snoghöi. Han åkte så fort hästarne förmådde springa. I Middelfa t gjorde de goda borgarne ingentin? annat än väntade på nyheter. Nästan hela dagen gingo de vid sjöstranden och kastade sneiande , lickar öfver böljorna, för att se om pejande v : . . icke en eller annan båt skulle bli synlig, som kunde medi öra nytt från krigsskådeplatsen. Naturligtvis mäste två personer med gå krigiskt utseende sont R alle Löve och Kristian Hjulben bli särdeles välkomna. Den förre svepte med värdighet det blå kavajen om sig och satte den trekantiga hatten på sned, den sednare följde efter honom med sin blänkande hjelm på hufvudet och dragonsabeoln i handen, ty under hela resan hade Kristian