Dagens Nyheter – 16 juni 1871, sida 1

I AAER Det står en och hvar fritt att kalla det hvad hn vill, svarade Palle. Men när jag försäkrar er på min ära, att man icke såg till en enda högre officer, att soldaterna sprungo om hvarandra som en fårskock, hvad kalla ni det då? Jag försökte visst åstadkomma så mycken ordning som det var mig möjligt, men när man ej får något bistånd, kan man munder slika förhållanden på egen hand ingenting uträtta. Slutligen då jag såg att det hela öfvergick till ett förskräckligt slagtande, lemnade jag valplatsen, för att icke alldeles onyttigt offra mitt lif. Mina kamrat der kan bekräfta sanningen af mina ord. — Förfärligt! förfärligt! och nu komma väl tyskarne ända hit? — Hvad skulle hindra dem derifrån? sade Palle. Det enda som iännu skulle kunna rädda Danmark, vore att uppbåda en allmän landstorm, så att hvar man toge bössan eller yxan på axeln; och då borde vi försöka nedhugga tyskarne, alldeles såsom de på sin tid gjorde med fransmännen i Spanien — gift, mord, dråp, allt må nu vara tillåtit! Dock, hvad hjelper det att tala om slikt? Det danska folket är alltför blödigt och nervsvagt för att man skulle kunna tilltro detsamma ett kraftigt handlingssätt, och Danmark går med säkerhet sin undergång till mötes. Uppassare! blir då biffen aldrig färdig? Från alla sidor bestormade man Palle med frågor, för att få närmare underrättelse om