Dagens Nyheter – 13 juni 1871, sida 1

Ko Va och fredligt sätt nå den harmoni mellan kapital och arbete, mellan fattigdom och rikedom, som andra länder synas blott efter de mest våldsamma uppträden kunna vinna. Den större industrien har hos oss icke denna tendens att förtrycka och utsuga Bina arbetare som utgör andra länders förbannelse; åtminstone har den det icke i någon större utsträckning. Det gifves visserligen en och annan fabrikant, en och annan Cgodsegare, om hvilka det ej berättas alltför goda saker, men vi våga dock påstå att sådant utgör undantag men icke regel och att sålunda vårt land bör kunna under sina nuvarande samhällsformer framgå särdeles lyckligt i riktning af de stora problemers lösning, hvilka måste utgöra målet för hvarje samhällsarbete, om mn. b. det ej lyckas vissa fantaster, hvars antal vi dock hoppas skall bli allt mindre och mindre, att föra oss in i krigiska äfventyrligheter, hvilkas följder ingen kan förutse, men hvilka man dock med visshet kan antaga ej blifva lyckobringande. Jemföra vi ställningen i vårt land med stöllvingen i öfriga europeiska länder, så tro vi att man skall finna, att anledningen till att rikedomen ej här bryter Big så mycket mot fattigdomen är att söka i ett förhållande, som måhända äfven skall utgöra en garanti för att icke krigsfantasterna, äfven om de förekomma under form af högt uppsatta krigarskaldert, skola få mukt med oss. För den som något känner till vårt folk är det nemligen en bekant sak, att vårt nuvarande samhällsarbete icke, såsom i vissa andra länder, resulterat uti samlandet af några få enorma förmögenheter, utan likasom gått på bredden. Fästa vi oss t. ex. vid det samhälle som företrädesvis här i landet anses representera rikedomen, nemligen Göteborg, så finna vi visserligen dergen hel del millionärer, men hvad som mest frapperar är den stora mängd af välmående, såväl arbetsgifvare som arbetare, hvilka der finnas, och vi troatt detta äfven till större delen skall vara förhållandet i rikets öfriga städer. Vända vi oss åter till landsbygden, så är det endast i några få provinser som kolossalaX jodregendomar finnas samlade i en hand, och äfven i sådana provinser; t. ex, Skåne, är dock etörre delen af jorden i händerna på mindre jordbrukare: Den vida öfvervigande delen af Sveriges jord innehafves af dessa mindre jordbrukare, bland hvilka hvar och en är en man för sig, hvilken, så länge han rättar gig efter sitt lands lagar, ej är beroende af någon annan menniska. Följden af detta förhållande är att det torde finnas få länder, hvilka proportionsvis äro befolkade af så många sjolfständiga och fria viljor, hvilka, på samma gång de ej låta kufva sig af någon påtryckning, vare sig uppifrån eller redifrån, dock äro angelägna att bibehålla den ställning de hava eller rättare sagdt att förbättra den efter samma grunder som hittills. Den trasige fabriksarbetaren, den hungrige jordbruksarbetaren kan ingenting förlora hvarken af uppror eller krig. De äro derföre särdeles lämpliga instrumenter i händerna på upprorsmakare och krigsfantaster, men vår burgna stadsbefolkning och vår välmåcnde jordbruksbofolkning eller, såsom den vanligen benämnes, vår sjelfständiga ailinoge, lärer väl ej blifva så lätt att handtera. Visserligen har man för tillfället lyckats TEARS TA a FPS AS SNETT NR TEST DERE SN TN NS RAGE