Dagens Nyheter – 13 juni 1871, sida 1

kompanierna ur skogen. Det var en lycka för honom att Örnhufvud hade hållit ord och ännu stod qvar vid värdshuset Hvilhöj, ty annars hade återvägen blifvit afskuren för honom. Nu var det i grefvens tid de kommo fram till Dybbölberget. — Men hvart ha preussarne tagit vägen? frågade Uffe, ty hittills hade han blott kämpat mot hannoveraner, sachsare och braunschweigare, och han längtade mycket efter ait äter få försöka en dust med preussarne, som han icke hade sett, sedan han stod på Dannevirke. — Hvart ha preussarne tagit vägen? frågade också förbundsgeneralen Halkett, som kände sig litet illa till mods vid tanken på att hans folk skulle mottaga alla stötarne. Men just nu: sände general Wrangel sin adjutant till general Halkett med helsning att hittills hade förbundstrupperna varit ensamma om äran, nu måste de också lemna preussärne tillfälle att skörda lagrar. General Halkett var så beredvillig att tillmötesgå denna önskar, att han uppfyllde den i fullaste mått och öfverlemnade hela lagerskörden åt preussarne. Han drog sina mycket medtagna trupper ur elden och afstod åt preussarne hela äran af att storma Dybbölberget. Preussarne framryckte i starka kolonner både från norr och söder, på ÅAabenraa-vägen och Flensborgs-vägen; de bildade två ofantliga