Dagens Nyheter – 13 juni 1871, sida 1

blifvit dödad. Oaktadt han måste oupphörligt retirera, var han dock väl till mods; ty han kände inom sig att, om hvar och en annan i den danska hären fullgjorde sin pligt så väl som han nu hade fullgjort sin, då måste segern slutligen tillfalla danskarne. Tyskarno besatte nu både byn Nyböl och den s. k. Nybölqvarnen, under det att Uffe och hans folk drogo sig tillbaka till Stenderup, hårdt ansatta af fienden. Men i Stenderup befann sig en större dansk styrka, så att der kunde väntas ett längre motstånd. Uffe träffade här kapten Amstrup, hvilken utdelade befallningar till höger och venster samt ordnade de danska fältvakter, som hade mäst vika för fienden, och af hvilka Uffes var den sista. — Jaså, har jag dig der, min son! ropade han, då han fick ögonen på Uffe. Ja, jag tänkte just, att du skulle bli den siste som kom tillbaka. Bra är det, att du har kunnat bevara dig och de dina, Jag kan genast använda dig; se här: tredje kompaniet skall rycka ut och besätta Böffelkobbel-skogen, men löjtnant Örslev, som. skulle anföra det, har haft den oturen att mista sitt högra ben. Det var en kanonkula som tog bort det för honom. Nu vill jag att du skall föra kompaniet dit ned och taga ditt eget med; håll skogen besatt så länge du kan, inbilla fienden att den styrka du kommenderar är tio gånger större än den i verkligheten är, och när han ändtligen kommer underfund med att han kan