Dagens Nyheter – 9 juni 1871, sida 1

RER ER RR TR nn RAR fruktar, att det ligger en stor fara i att förbise deona skilnad i den triumferande hämdens ögonblick, och jagyerkänner, att den synes mig vara af mycken vigt. Man vet mycket väl i Paris, att många af dem, som till det yttersta kämpade mot Versailles, voro fullkomligt öfvertygade om, att de stredo för en republik mot en monarki, att de endast stredo derför att de förgäfves hade försökt alla utvägar till en förlikning och att de, lika mycket som versaillarne ogillade den brottsliga och ursinniga framfart, som i sista ögonblicken utmärkte de vildaste af deras parti. Jag skulle kunna namngifva en — en framstående medlem af centralkomiten, nu fånge i Versailles — som, om han hade kunnat, med glädje skulle ha hindrat antändandet af stadshuset, men han var i sista ögonblicket maktlös. Sådana män kunna naturligtvis icke vänta att undgå ansvar för ett brott, som i viss mån är en följd, ehuru icke önskad eller förutsedd, af deras eget uppförande; men icke desto mindre är det en stor skilnad mellan dem och de bundsförvandter, hvilkas dåd de voro urståndsatte att hindra. Ehuru regeriogen för ögonblicket beherrskar majoriteten i församlingen — skrifver en annan engelsman — representerar hon dock hvarken densammas principer eller har dess förtroende. andra sidan är Paris urståndsatt att utöfva den minsta politiske kontroll öfver vare sig regering eller församling. Staden är beröfvad 18 åf sina representanter (de qvarvarande sakna vigt och inflytande), och dess ställning till det öfriga landet liknar nästan den af ett nyss eröfradt område, som håller på att läggas under en främmande makt. Den bitterhet, som denna förödmjukelse måste ingifva, börjar redan söka sig luft i de ledande organernas uttalanden — uttalanden, till hvilka hela landet en gång lyssnade med vördnad,. men hvilka nu äro vanmäktiga uttryck af sårad fåfänga. Hur mycket hr Thiers och församlingens åsigter än må skilja sig i fråga om grunderna för den blifvande regeringsformen; är han dock säker om densammas understöd i hvarje politik, som år egnad att ställa Paris under det öfriga landet. Med en armå, lagrad på stadens gator, och en fiendtligt sinnad och afurdsjuk törsamling utanför dess murar, är invånarnes i Paris allmänna åsigt det sista, hvarå Thiers behöfver fästa afseende i fråga om sitt sätt att styra hufvulstaden. Han har nu, till befolkningens harm, återinsatt alla de förra, af regeringen utnämnda miärerna i deras arrondissementer — en åtgärd, om bvilken Journal des Dåebats yttrar sig i följande ordalag: Or Thiers, som mer än någon annan är besjälad af centralisationsvurmen, centraliserar allt i Versailles utan att synas bekymra sig om den verkan, som . genom hans utnämningar utöfras på en stackars provinsstad, sådan som Paris. Allt efter som regeringen i sina åtgärder visar att hon sätter sig öfver opinionen i Paris och allt efter som provinsernas makt fortfarande allt mer och mer starkt utöfvar sin tryckning genom nationalförsamlingen, skall parisarnes missnöje med det öfriga landet växa, tilldess man skall få bevittna det egendomliga skådespelet att den stora medelpunkten för befolkningen i landet är afgjordt fiendtligt stämd mot sjelfva landet. Utan tvifvel kunde detta ha undvikits genom att tillförsäkra kommunerna den rättighet till sjelfstyrelse, kommunen i Paris så ihärdigt påyrkade, men hvarmed i sjelfva verket afsägs städernas välde öfver landsbygden och Paris väl. de öfver det hela, Nu skall frågan åter dyka upp och de nya rebellerna skola-blifva det nyss så kallade ordningspartiet, d. v. s. bildningen och. förmögenheten i Paris, som, om värdigheten af hufvudstad slutligen skalle beröfvas staden, med bitter ovilja skola harmas öfver den likgiltighet, hvarmed deras åsigter komma att bemötas.