Dagens Nyheter – 9 juni 1871, sida 1

Sinnesstämningen i Paris och de politiska utsigterna för framtiden. Vi meddela härom några yttranden af i Paris sedan lävge vistande engelsmän hvilka oväldigt betrakta förbållandena. Parisaren är i allmänhet republikan, säger den ene af dessa engelsmän; och det segrande partiet tros stå i begrepp att försöka återställa monarkien. Men man kan ännu hoppas, att detta icke skall lyckas, och hvar och en, som önskar Frankrikes bästa, mäste hysa detta hopp; ty vare sig att en monarki motsvarar majoritetens af fransmän önskningar eller icke, är det fullkomligt säkert att den skulle medföra ett inbördeskrig — nota bene om den införes med eös, genom ett slags öfverrumpling. Om republiken kastas öfverbord, skola i Frankrikes stora städer hundratals drifna agitatorer — konspiratörer, hvilka gjort politiska agitationer till sitt lifs uppgift — börja konspirera för dess återinförande med våld. Man kan derför inte undra på, att Paris känner sig oroligt under det segerrika Versaillespartiets nuvarande politiska hållning, äfven om staden icke hade någon rätt att vara hämdlysten. Det säges, att en hel armå af fullkomligt oskyldiga män har blifvit slagtad, för att icke tala om ett ännu större antal, som, om än : skyldigt, kunde ha sparats, såsom icke värdiga en politisk hämd. De följde blindt som en fårskock de chefer, som törde dem till slagtbänken och hvilka ensamt förtjena döden. Hundratalsha, som sagdt, blifvit mördade, hvilka hvarje lugn, opartisk iakttagare, utan ; att göra sig saker till någon öffterdrifven mildhet, utan betänkande skulle ha skönat; men : under en sådan kris, med många delar : ji i I Paris i lågor, med bomber ännu fallande ide värnlösa, ieke-stridandes hus, med gatorna hvimlande af qvinnor, redo att begå hemliga och uppenbara mord och brandavläggningar, var det utan tvifvel svårt att straffa fullt rättvist eller eng med moderation, Om emelleri tid samma strävghet fortfarando tillämpas nu, ; då fåran är förbt (detta skrefs den I juni): och stridevs hetta och raseri ha svalnat, då äro förvisso de, som dertill göra sig saker, mycket att kländra. Tiden är inne att skilja mellan de bedragna och deras anförare, och äfven bland dessa senare mellan dem, som : stridt med blavka vapen, och dem, som upp: nianat till lönnmord och mordbrand. ag