Dagens Nyheter – 8 juni 1871, sida 1

hvart för sig göra ett djupt sår i våra tappre krigares hjertan — är det nödvändigt att söka ett helbregdagörande ljus. Detta kan ej finnas i pretendenternas intriger, utan blott hos sjelfva nationen: söker man det icke der, så skall allt bli kamp och förvirring. Frankrike kan icke återupprättas genom en princip, som är det moderna samfundets negation, icke genom den hvita flaggan, som ingen mera minnes, eller genom den hvita terrorismenX, som sättes i stället för den röda terrorismen; icke i pretendenternas fusion, icke i de franska Stuartarnas återkomst — intet af dessa medel kan föra Frankrike i en säker hamn! Nej! det nya samfundet fordrar ett nytt symbol, det fordrar, att alla skola uppgifva sina fordringar gentemot folkets vilja, så som denna kommer till yttring genom en fri omröstning. Väljer man icke denna väg, så skall allt bli ett kaos. Man kan icke påtvinga folket tron på en monarki. Den enda källa, ur hvilken en regering kan hemta sin legitimitet och sin styrka, är en öbädjan till folket. Denna fordra vi, och ifrån denna bör Frankrike icke afstå! Den Rouherska broschyren uppställer till besvarande sex frågor: 1. Har kejsaren velat kriget? — 2. Var han. orsaken till att Frankrike var så illa rustadt? —3. Var det han som ledde kriget och gjorde det så olyckligt? — 4. Var hans hållning inför fienden ovärdig hans ställning och hans namn? — 5. Har han ivgenting gjort för landets välfärd och ära? — 6. Har han uteslutande tillbragt sin regeringstid med att demoralisera nationen och rikta sig sjelf på dess bekostnad? Har kejsaren velat kriget? — Ja, utan tvifvel. Men — spörjer förf. — när och hvarför har han velat det? Han ville det, när Frankrike skulle vara färdigt att med framgång genomföra det. Kejsaren ville kriget, såsom Frankrike sedan menniskoåldrar velat det och såsom det alltid skall vilja det, tills det återeröfrat den väsentliga delen af sin jord, hvilken det egåre, då dess namn var Gallia. Och var denna plan riktad mot Tyskland? Visst icke. Ingen herrskare hår visat större deltagande för Tyskland än Napdleon IIL Ingen önskade mersän han att se denna stora nation enig och oberoende. Men för kejsaren och Frankrike börjar Tyskland först på andra sidan Rhen, i enlighet med geografien, med historien, med Cesar, som sade: Rhenfloden skiljer germanerna från gallerna. Kejsaren hoppades att på fredlig väg kunna ervå detta mål. Han räknade å ena sidan på den fruktan, som Frankrikes makt skulle ingifva, och å den andra på visbeten och rättskänslan hos utlandets förnämsta stater. Den 1863 föreslagna kongressen skulle haft att afgöra häröfver; men då denna plan misslyckades, förlitade sig kejsaren uteslutande på svärdet såsom det enda medlet att ernå sia rätt. Mcn önskade Napoleon 1870 års krig, för hvilket Frankrike var oförbered!? Visst icke, och detta bsrisa de healga papperen. Napoleon har aldrig fö utsgått i något krig, utan ott ha en allierad, och orsaken till ett så dåligt val af tiden ligger deri, att Preussen genom den hohenzollernska kandidaturen bragte sin förolämpande politik till dess spets. Kejsaren var dessutom vid krigsförklaringen ej mera sjelfherrskare; han hade anslutit sig