Dagens Nyheter – 8 juni 1871, sida 1

nn as Le AE TE er nn a nn år 1871 samma fel som Preussen hade gjort sig skyldig till 1806: att för mycket lita på 1e segrar, vi hade vunnit under den stora republiken och det första kejsardömet; alt fästa allt för liten vigt vid den mäktige fiende, vi hade att bekämpa; att endast tänka på krimfälttåget 1854 och det italienska 1859, i stället för att lugnt beräkna de tyska härarne af 1870, förda af utmärkta män. Jag hvarken vill eller kan under-.känna dessa fel, som napoleoniderna plikta för, bra mycket dyrare genom smärtån i deras själ, än genom landsfykten; men kejsaren har aldrig sökt hålla sig uppe på en tron genom en fred, som, då den räddade hans makt, skulle ha ålagt Frankrike alltför tunga uppoffringar X). Vi hafva en tröst, den att hatva fallit med landet, medan tvärtom eder upphöjelse sammanfaller med dess olyckor. — — — Felen tillhöra kejsardömet; olyckorna eder ); och det är en fråga om icke bland kejsardömets alla misstag de största voro att inom landet tåla edra brottsliga sträfvanden. De oundvikliga följderna af eder maktinkräktning voro revolutionen af den 18 mars, Bom ni nu anklagar, och elden i Paris, som faller på ert ansvar. Sedan han klandrat försvaret af Paris, fortsätter han: Emellertid begaf ni er till Ferridre för att gråta. Det är synd om er. Der uttalade ni dessa farliga ord, som aldrig bort undslippa en statsman: Icke en sten af våra fästningar, icke en tum af vårt områdeX. Ert samvete borde ha låtit er känna deras vigt. En fransk ministers ära hade fordrat nog blygsel att vilja att ett annat namn än edert skulle tecknas under en handling, i hvilken uppräknades de smärtsamma offren, som de hopade felen gjort oundgängliga. I Versailles föreslog segraren afväpning uf armån eller nationalgardet, och ni valde soldaternas, emedan pi fruktade de bonapartistiska elementerva i deras leder, under det att ni icke ett ögonblick tänkte på de avarkiska elementerna ivom en befolkning, som var uppretad, missnöjd med sig sjelf, illa ledd, förodmjukad och uturmad — dessa clementer, som man borde förutse skola komwa öfverst i den förfärliga kommunexplosionen. För eder personliga republik sälde ni Frankrike åt den köpslagande fienden. Hvarför gaf ni efter? Det skall jag säga eder. Derfor att den utländska minietern lät eder för! stå, att verlden kunde komma att ställa eder i bredd med majoriteten i den forna a stiftande församlingen; då undertecknade ni hvad som helst. Prins Napoleon lägger Jules Favre ytterligare till last att genom sin oskicklighet hafva vällat kommunens seger och framkallat de allt drygare anspräken af tyskarne samt fördömer häftigt fredsslutet i Frankfurt, emedan det skedde på hårdare vilkor än fredspreliminärerna, hvarefter han slutar sitt opus med följande tirad: I det mörker, som nu hvilar öfver Frankrike, och gentemot de vansinniga, som i sitt raseri bränna upp våra monumenter, kullstörta våra peluvre och sönderbryta den ärevördiga bronsen — hvars alla fragmenter 4) Nej, dot var slugare att öfverlemna. önlan af en sådan fred åt andra! ax) Ja, liksom skörden följer på sådden.