Dagens Nyheter – 7 juni 1871, sida 2

Tuileriernas saga. Aldrig har en byggnad varit skådeplats för mera omvexlande hvälfningar än denna, den franska hufvudstadens förr så stolta konungaborg. Katarina af Medicis lät uppföra densamma och hennes son lät i dess närmaste grannskap afritta sina protestantiska undersåter. Icke långt derefter dog i ett hus derbredvid Henrik den 4:de, som efter 36 åra inbördes krig återskänkte Frankrike fred och viilstånd, —— som genom sitt nantesiska edikt gaf verldan ett föredöme af fördragsamhet och som, odödlig, två århundraden senare förmådde Fredrik den store och Josef den 2:c till tolerans, då han såsom en poetisk gestalt framstod i Voltaires epos. Under den följande regeringen tjenade Tuilerierna till mötesplats för den högre adeln, som i dess salar firade sina fester och som på palatsets gärdar med gladt mod gingo döden till mötes i mången tvekamp, allvarlig till sina följder. Ludvig den 13:de försöker att sjelf regera; gunstlingen Concini, man till enkedrottningens f. d. hårfrisörska, måste falla. Konungen befaller, att medregenten skall dödas; han var öfvermätt på gunstlingar. Fyra adelsmän anfalla den allsmäktige markisen på Louvrens gård, nersticka den intet ondt anande och bära kappan och uret såsom trofåer till konungen i Tuilerierna, Ludvig den 14:de uppslår sin despotisms läger i Versailles och gör detta nya residens till samlingsplats för sina marskalkar, diplomater, hofpoceter och mätresser. Ludvig den 15:de residerar i Versailles och gör af slottet ett harem, bevakadt af cunucker, som bära titel af furstar och markgrefvar. På kottiljongen nr 1 (Chateauroux) följer kottiljongen nr 2 (Pompadour) och slutligen kottiljongen nr 3 (Dubarry); på teatern i Versailles spela unga flickor, af meträsserna presenterade för den gamle konungen. Halftannat århundrade voro Tuilerierna i onåd, föga annat än en kunglig väntsal, ty båda Ludvigarne försmådde palatset, Jiksom mellan dem regentskapet, hvilket firade sina orgier i Palais Royal. En vacker dag hemtar revolutionen konungadömet, Ludvig den 16:de, från Versailles till Paris, till Tuilerierna. Den konstituerande församlingen delar palatset och statsmakten i två delar; hon bemäktigar sig hälften af båda. Den 21 juni (1789) aumäler sig pöbeln såsom den 3:dje i förbundet och gör sig hemmastadd i Ludvigs och Antoinettes gemak och sätter på den senare den röda mössan: Och den skapade honom sig till ett beläte, till ett beläte af sig skapade den honom. Tuilerierna äro för