Dagens Nyheter – 7 juni 1871, sida 2

oktober 1870 förordnat om offers upptagande i stället för kollekt, hvaraf följden väl blifvit ett större sammanskott, men hvarigenom notarien också förlorat rättigheten att för sig behålla någon del deraf, enär lag icke tillförsäkrar notarien någon andel af offer. Förmodligen, yttrade presten vidare, har domkapitlet, i strid mot k. m:ts påbud, gjort denna anordning endast af ömhet för de särade krigarne och på det att en större insamling måtte komma dem till godo. — Men hvarföre har då, iovände en af lekmännen, domkapitlet, tacito consensu, låtit notarien tillegtia sig en betydlig del af detta offer, när detta tillegnande icke rättfärdigas af gällande lag? Presten teg, skiftade firg och syntes förlägen. Den frågan skall jag besvara, yttrade en annanaf lekmännen. Domkapitlet vet att notarien är särdeles hjelpsam mot många, fastän han icke har familj. Af nåd och icke efter lag bar derföre domkapitlet låtit honom taga handen full af det rika offret, på det han må hafva något att meddela ät de många, som 86 upp till honom för att få bröd. — Närmaste verkan af detta svar blef väl att allas skrattmuskler komme i rörelse, men det gaf också en belysning i frågan, så att enhvar kunde inse huruledes icke lag, utan domkapitlets barmhertighet och kärlek är orsaken att nor tarien får behålla hvad som ädelmodet och ömheten ärnat åt lytta och lemmalösa. Kapitlet fäster sig icke vid småsaker ; det är genomträngdt af kärlek ; derföre älskar det ock sin notarie och alla dem, som han omhuldar, — Beati possidentes.