Dagens Nyheter – 7 juni 1871, sida 2

Raden I SV ene P. S. Just nu kom en gumma hit och bjöd ut gröna kransar och blommor. Hennes son är med i kriget, sade hon, men hon har ännu icko hört af honom. Jag tyckte så synd om henne att jag köpte alla hennes kransar och blommor. En förgätmigej lägger jag in här i brefvet till dig — den skull bringa dig min helsning1 Uffe lägger grundstenen till Dannevirke. Uffe förblef sittande en stund tankfull med bretvet i handen. Hans mors klagan öfver att hon saknade en vän att anförtro sig åt gjorde ett djupt intryck på honom. Men ban hade verkligen icke tänkt på att han kunde bedröfva henne så mycket genom sitt försvinnande, och likaledes hade han icke heller tänkt sig möjligheten af att han aldrig mera skulle få återse henne. Då hun lemnade Köpenhamn, visste han icke hvad krig ville säga — vid Slesvig och Oversö hade han fätt ett ganska klart begrepp derom, men han hade så väldsamt ryckts med af händelsernas hvirfvel, och verkligheten hade upptagit honom till den grad att ban icke alls hatt tid till att tänka på möjligheterna. Mcn nu förde hans moders bref de bleka, orubribgande möjligheterna fram för bans själs öga, och Uffe kunce sedan icke förjaga dem. Huru han än vek uch vände brefvet, sag hun orden: jag ser