Dagens Nyheter – 5 juni 1871, sida 1

är nemligen ett faktum, nog kändt att ej behöfva bevisas, att folkuppfostran och folkbildning stå vida högre hos de germaniska än hos de romaniska folken. Hvem känner ej den oerhörda okunnigheten hos de romaniska nationerna och ej minst hos det galliska folket. Härtill kommer att hos dem — och åter synnerligast i Frankrike — hårlas utomordentligt talrika stående härar, afskilda från de öfriga gsamhällslagren och hufvudsakligen afsedde utt utgöra ett gissel för och ett värn mot de utsväfningar, till hvilka det röda spöket kan göra Big skyldigt, medan deremot i de germaniska staterna härarne antingen, såsom i England, endast utgöra n försvinnande obetydlighet i antal i jemförelse med folket i dess Helhet, eller ock, såsom i Preussen, enlintegrerande del af befolkningen, hvarjenite militärbildringen der ledes på sådant sätt att soldaten från beväringstjensten åter utgår i samhället med större intelligens och större praktisk duglighet än han egde då han inträdde i armåns leder. Då vi sålunda sätta de germaniska folken framför de romaniska, vilja vi dermed ej hafva påstått att icke inom de germani: ska staterna militärväsendet tager i anspråk mycket större andel af folkets krafter än det borde... Vi säga endast att det sker i mindre grad än hos de romaniska folken och att detta i förening med den högre ståndpunkt, hvarpå fotkuppfostrun står i de germaniska länderna, är anledningen till att kommunismen i dess farliga form ej fart sådan fart inom dessa som inom de förra. För att nu öfvergå till specialiteter och fästa oss mera direkt vid hvad som i dessa dagar passerat, tro vi oss kunna påstå at allt det blod som flutit och alla de skräckscener, som timat snart sagdt inför vara ögon, till fullt ut lika stor del mäste tillskritvas det förvända sätt, hvarå Frunkrike under Napoleon och hans föregångare på tronen varit styrdt, som någonsin de fantusier, hvilkas poetiska drömmar om ävägabringande af ett lyckligt samfundslif tagit en sä förskräcklig form i praktiken — en form, hviiken lika mycket skiljer sig fren Mästarens mening, som den blomstrande, rikt utrustade ynglingen frän den förvände mordbrännaren. Slånne icke de dryga skutter, som användts för att underhålla den ofauthga stående armen och till hvilka de lagre folkklasserna mest bidragit — varit just hufvudanledningen till utbildandet af detta proletariat som utgör den urartade kommunalismens kärna? Månne ej denna a.m, som ända invill Sedan utgjorde Frankrikes stolthet och Europas skräck och som dess styresmän nu tyvärr vilja häfva till samma ståndpunkt, kan genom de oerhörda kostnaderna för densamma ha förorsakat det uppror, den nu varit kallad att qväfva. Om endast tredjedelen af de milliarder, hvilka under många års lopp användts till att för soldaten möjliggöra ett ofruktbart kasernlif, begagnats till fo:kets uppfostran och bildning, skulle icke då de förfärliga scener uteblifvit, som vi nu bevittnat? Vi väga tro det, och det år denna öfvertygelse som skall göra oss så mycket mer angeligne att inam värt eget land bekämpa, hädanefter såsom hittills, hvarje försök att föröka militärväsendet på folkbildningens, industriens och det nationella välbefinnandets bekostnad. Det är denna öfvertygelse som skall lifva oss i! FERESST ET SNITT E at än ST PES FE