— VA sade Sören och sprang derpå ut, åtföljd af Uff.. — Nu tro de dumma tyskarne att det är svinet som har brutit-sig in, i stället för att det är vi som brutit oss ut, återtog Sören och skratt .de godt, men en kula, som i detsamma hven om öronen på honom, tog honom genast ur denna villfarelse. Han vände sig om. — Kors för tusan! de äro efter oss; då måste vi leka kura-gömma igen. Och han smög sig in mellan några höstackar, der han gömde sig tillssmmauns med Uffe. Lyckligtvis hade mörkret hindrat deras förföljare från att se hvart de tagit vägen. Sören och Uffe sutto alldeles stilla och hörde en liten stund derefter de tyska soldaterna stanna helt nära intill dem och gifva sin förargelse luft genom mustiga : der. Sedan de tvistat om, hvilken väg flyktingarne kunde hafva tagit, spredo de sig åt flera olika håll för att 1ortsätta letandet. Efter en timmas förlopp var allt åter tyst, och det begynte nu att dagas. Sören föreslog derför att de skulle begiva sig utaf, innan det blef full dager. Jfter att ha gått ett stycke, påträffade de några hästar, som de ficndtliga ryttarne hade utdrifvit ur stallet, för att i stället der insätta sina egna. Det är syud om de stäckers kräken att de skola gä här och fryss, sude Sören. Låt oss sitta upp på dem, så skaffa vi dem en smula värme i kroppen och spara våra egna ben,