Dagens Nyheter – 5 juni 1871, sida 1

ty i går voro danskarne der, men de sprungo bort på qvälleao. Emellertid är det ju möjligt att de kommit tillbaka igen, så att om tyskarne inte äro der, så äro danskarne der. — Och om danskarne inte äro der, så äro tyskarne der — tack för goda upplysningar, sade Sören, i det han åter satte sig upp på hästen och red vidare med Uffe. — De fördömda bondlymlarne får man aldrig veta något af, sade Sören. Då må Vi hellre använda våra egna ögon och öron. Vi kunna into ha särdeles långt till Flensborg; jag tycker derför, det är bäst att vi släppa hästarne och låta dem gå hem igen. Är det så att vi inte få några säkrare underrättelser på vägen, så smyga vi oss omkring Flensborg och gå vidare norrut, ty någonstädes mäste väl ändå danskarne vara. De stego af hästarne, vände om dem och gåfvo dem hvar sitt rapp, hvarpå de båda kreaturen började springa hemåt i jemn hink. Sören och Uffe fortsatte färden till fots; de lemnade stora landsvägen och följde en mindre gångstig. Men snart upphörde gångstigen, och de måste vandra framät på vinst och förlust genom skogsdungar och öfver ängar. Härunder sökte de emellertid så mycket som möjligt styra kosan norrut, De gingo uppför branta höjder och sedan nedför dem igen, och gång efter aunen mäste de vada öfver en liten bäck; det var med ett ord en ytterst besvärlig vandring.