Dagens Nyheter – 2 juni 1871, sida 1

Tätesdehturen hade väl på måndagsmorgonen skickat provisntvagnar för att förse trupperna med hvad de behöfde, mön dessa förråder voro otillräckliga och utdelningen doraf kunde icke ske ordentligt. Somliga hade fått bränvin och fläsk, andra bade fått bara branvin, och många hade fatt ingenting alls, Den danske soldaten kan cmellertid icke gerna undvara dessa förnöderhoter: i hemmet är han van vid stark och kraftig föda, och det gäller derför ännu mera om honom än om do flesta andra Jänders soldater att utan mat och dryck är hjelten ingenting. Också tänkte nästan alla, då de vid middagstiden snkommo till Flensborg, elidast på att först skafta sig något att äta, för att bli riktigt mätta, och att sedan sofva riktigt dugtigt; att preussarne icke skulle anfalla dem under tiden, det fick vår Herre och general Hedemann sörja för. — Det var för väl att omsorgen om hörens räddning icke åläg general Hedemann allena, ty då hade det blifvit alldeles på tok. Denne hade nemligen från början bestämt att man icke skulle rasta i Elensborg, utan att hela armån skulle fortsätta sitt återtåg. ända till Dybböl och Al: ty der kande den intaga en förträfilig försvarsposition.. Dä man emellertid icke märkte det ringaste, tecken till att fivnden, förtöljde de:re:ircvande truppsena (det förut, omtulade anfallvt. vid, Oversö ogde nemligen rum först flerw timmar efter arm6ns ankomst till Flensborg) fann generalen det vara bäst och klökast,