Dagens Nyheter – 2 juni 1871, sida 1

ne JE KS a ES ått om baron v. Blixens son at l1:sta giftet, : Fredrik Theodor, född år 1847, önskar bosätta sig på Näsbyholm, skyll han ega rätt i att öfvertaga en viss del at säteriets äkerjord, hvilken då skulle nyttjas i sambruk I med den ängsmark, som erhällits genom sjöns ! uttappånde, hvarigenom ett stort mejeri skulle j kunna underhållas. Höafkastningen, som är i jemt stigande, anses uppgå till 8,000 omkr. centner. Öfverinseendet vid egendomen utöfvas från 20 är sedan af danska kammarrädet Christensen, en måhända mot sin husbonde välsinnad och för bevakandet af hans fördelar nitälskande man, den der likväl för sin bårdhet och hjertlöshet är hatad och efskydd af alla eom lyda under gården. Christensen är bosatt i Danmark och besöker sällan Näsbyhelm, men utvecklar vid sina resor dit och derifrån och under sin vistelse der en pomp och ståt, fullt jemförlig med den som utmärkte egarens förra besök, men utan att på minsta sätt påminna om den välgörenhet, som af denne mot nödlidande underhafvande alltid utöfvades. Dessa arma menniskor hafva nu ingen att beklaga sig för, ingen att söka hjelp eller .:miskundsamhet hos. Det har icke undgått deras uppmärksamhet, att det är i kammarrådets sällskap som den unge baron Blixen kommer till Näsbyholm, och att han på det noggrannaste af sin följeslagare bevakas, på det han må hållas i okunnighet om det betryck som hvilar öfver arrendatorer och torpare. Jag besökte flera af dessa och må bekänna, att jag, med und:ntag af ett eller två frälsegods, icke sett ett sådant elände som här. Med er gamrsl inhysesgumma inlät jag mig i samtal. Svdun hon: jämmerligen klagat öfver sin fattigdom frågade jag henne, om hon icke vändt 1g till sin husbonde, som var känd för att cga ett medlidsamt hjerta; men hon svarade, att då han numera undantagsvis kom till gården, qvarstadnade han der endast några timmar, och hans ankomst var så förhemligad, att man icke visste nägot derom förr än han ånyo begifvit sig bort. Förr var det annorlunda, tillade hon; han vistades då här hela veckor, upptagen med jagt, och fastän hån hade stora och förnäma herrar med sig, visade han icke bort oss fattige. Vi samlades då på gården, och om vi än voro der 50 eller 100, så delade han likväl vänligt ut till. oss alla. Den danske herren, som nu kommer hit i hans ställe, är jag så rädd för, sade gumman, att jag ej vägar gå ut om dörrarne då han är på gärden. Hos torparne sökte jag få reda på hvad arbete de skulle utgöra, men kunde icke erhålla annat svar än att de skulle göra hvad som fordrades. Jag frågade efter deras kontrakter, men det var mig knappt möjligt att göra för dem rätt begripligt hvad som menades med det ordet. På min fråga om de icke hade något skrifvet papper eller bref, som innehöll deras skyldigheter svarade de, att de icke kunde läsa skrifvet och således icke hade gagn af att ega något sädant. Måhända var förhållandet här som på andra ställen, der jag erfarit, att torpare och arbetsbönder på det strängaste förbjudits att förevisa, sina kontrakter, sedan dylika dokumenter för ett par år sedan blirvit offentliggjorda i skänska tidningar, herreminrnen I till stor förargelse och smälek. At deicke sjelfva kunde läsa skrift, har jag luväl anledning antaga, emedan jag sednare hos arrendatorn af ett bordhemman erfor, att der I a MAG RANA et TR RS Bert TR NR TI a WE THA Teg SRK ET KR NTA