Dagens Nyheter – 27 maj 1871, sida 2

kallade stor oro i lägret genom att afgifva en fasansfull berättelse om det blodiga slag, som nu levererades vid Mysunde, och den häftiga skjutningn, som man hörde ända till Tolk, syntes bekräfta sanningen af deras skildringar. Man höll då ett slags krigsråd, hvarvid öfverlades om huru man skulle bete sig, i fall fienden lyckades komma öfver Slien, hyvilket man hade all anledning förmoda, eftersom han anföll med minst 60,000 man, under dot att damskarne icke hade mer än 500 man att uppstäilla mot honom. Genom att draga sig tillbaka skulle de ingenting vinna, ty fienden hode 20,000 dragoner som snart skulle hinna upp de tunga packvagnarne. Palle ansåg derför att man borde genast gifva sig och icko reta fienden genom ctt onyttigt motstånd. — Gifva sig, sade en liten hjulbent trosskusk, jo, det lär visst hjelpa! Vi bli hängda allesammans. — Det är omöjligt, ropade Palle, det strider mot all folkrätt. — Hvad bryr sig det der packet om folkrätt, tror ni? Friskaremännen go ingen pardon, det ha de svurit på; alla fångar, de taga, hänga de. I förra veckan knepo de två trosskuskar nere i Breckendorf, och dossa blefvo hängda båda två, Några påstå till och med att de först skuro upp magen på dem, men alt det är en lögn, kan väl vara möjligt. — Ah! det är osanning alltihop, säde Palle.