Dagens Nyheter – 27 maj 1871, sida 2

och Kristianstadstidningarnes Korrespondens från Kristianstad. Den 24 maj. Då personer sammanträffa, är vanligen något likgiltigt ämne dot första, som sätter deras tungor i rörelse, äfven om de. ha att afhandla de mest vigtiga saker, När det gäller att välja något sådant likgiltigt ämne, får vanligen väderleken företrädet, såsom det mest föränderliga, mest oberäkneliga och mest outtömliga af alla de saker, som kunna sysselsätta munnen medan tanken öfverväger lämpligaste sättet att framföra det som vigtigast är. Äfven korresp, vill icke afvika från en så gammal och lofvärd vana, utan börjar med ätt meddela Dagens Nyheters resp. läsare, att väderleken här på orten är den mest nyckfulla och föränderliga, man kan tänka sig. I mars hade vi det präktigaste vårväder, men ju mer almanachs-våren närmade sig, desto mera ha de milda vårflägtarne förbytts i Kall, genomträngande blåst, och den klara, solljusa luften i en grå, tung och dyster, och när våren ändtligen skulle ha inträdt, sedan vi hunnit medlet af maj, så har detta förhållande blifvit ännu bedröfligare. Den kalla fuktigheten tränger genom merg och ben; regn, hagel och snö omvexla stundom på samma dag. En smula verklig vår är önskvärd och af alla efterlängtad.) CHvad utgång får Brobergska målet? är en fråga, som under de senaste månaderna blifvit framställd oftare än någon annan, redogörelser för denna cause celtbre ha slukats med det lifligaste intresse, huru långa och omständliga, de än varit. Det är icke första gången kapten Heribert Broberg fästat icke allenast ortens, utsh hela landets uppmärksamhet vid sin person. Hans ovänskap med samtlige sina kamrater och förmän vid Wendes artilleriregemente har varat länge, och allt som oftast har den gifvit sig luft på ett sätt, som ir oerhördt inom svenska officerskårens historia. Första akten af det tragikomiska epektaklet gafs 1856 eller 1857, då kr B. instämt sina regementskamrater med yrkande om deras ställande till ansvar derför, att de på ett anstötligt sätt uppsagt allt kamratskap med horom utom tjensten. Denna rättegång, som fortgick länge, förde endast till arrest för hr B., enär denne skulle ha missvårdat den heder, honom såsom officer tillkomme, derigenom att ham blifvit af en civil embetsman groft förolämpad, utan att ställa denne till ansvar. Sedan dess har hr B. lefvat ett indraget lif, nästan utan att umgås med någon. Ett par gånger har han dock sökt förskaffa sig en välbehöflig omvyexling i sitt enformiga lif, genom att tillställa rättegångar mot gina vederdelomön. Så tilltalade han för några år sedan regementets dåvarande chef, numera generalmajoren, grefve A. Wachtmeister för en massa trakasserier met hr B., hvartill han skulle gjort sig skyldig. Så skulle han ha hindrat hr B. att intaga sina måltider å samma restauration, som af regementets öfriga officerare besökteg, tillsagt ett par handtverkare att icke lemna honom erforderlige uniformspersedlar, vägrat honom häst till ridning, tillsagt en mot hr B. vänskaplig officerare att afbryta sitt umgänge med honom, etc. Äfven denna rättegång ledde icke till något för hr B. gynnsamt resultat. Redan för flora år sedan angaf hr B. flera af regementets såväl afskedade som ännu tjenstgörande officerare för försnillning af diverse kronans medel. Först i år har detta mål kommit under krigsrätts pröfning. Härvid har utrönts, att gage och spanmål under en lång följd af år uttagits för permitteradt manskap vid regementet, till belopp af minst 157,473 rdr 80 öre i penningar samt 29,686,107 kubikfot spanmål. Dessa medel ha användts till bildande af en pensionsinrättning för regementets befäl och manskap, till hvilken dessutom officerskåren skänkt sin egen ganska betydliga kassa. De batterichefer, som låtit förseelsen komma sig till last, ha sålunda icke ledts af egon: