Dagens Nyheter – 24 maj 1871, sida 2

gavarande åtgärden, hade skämtat litet ined folkmassan, ty deras förberedelser voro cj fullbordade och ända till dess det blef riktigt mörkt såg man arbetare hålla på och hacka på piedestalen:. Med den hos en folksamliog i Paris vanliga godmodigheten gick hvar och en lugnt hem till sig, några missnöjda öfver den felslagna törhoppningen att få bevittna ett nerverna kittlande skådespel, men de allra flesta 1 själ och hjerta fröjdande sig åt att den gamle bronspelaren, som de från battidomen vant sig att betrakta med stolthet, ännu stod tippritt, På tisdagen tillkännagat officiela tidningen med bestämdhet att ceremonien skulle försiggå samtaa dag kl. 2, och tilloppet af skådelystna blef än större än dagen förut. Gatan de la Paix och platsen bak: om, ända till Nya operans trappor, voro ett haf af hufvtuden, och urvalet af kommunens aristokrati, som skulle intaga sina platser på sjelfva platsen, måste armbåga sig fram med vaktens tillhjelp långt före den utsatta tiden för att icke bli totalt utestängd från skådespelets bevittnande. Anordningarne för detsamma vore emellertid så bristfälliga, att man var fullt berättigad att hysa tvifvel om utgåtigen af försöket. Tre skrala rep var det, som görat skulle, under det att två bjelkar, uppsatta en på hvardera sidan af kolonnen, 4 fallet skulle gifva densamma den afsedda riktningen. Hvar och en vet, att kolonnen alltid, i följd af något vid uppsättningen begånget fel, lutat något åt ecklesiastik-departementet till, och man såg folk, som oroligt armbågade sig fram och tillbaka, ovissa hvar de skulle ställa sig, för den hindelse kolonnen skulle göra vederbörande det sprattet att falla i annaa riktning än den beräknade. Den bädd, som skulle mottaga densamma, tyckt2s också vara alltför liten och smal, och det tycktes vara tvifvel underkastadt, huruvida icke bronskejsaren skulle bereda sig väg in uti något af de närliggande husen och aflägga ett lika okärt som oväntadt besök. Emellortid fortsatte ett lag arbetare att indrifya kilar i den sprioga som uppsågats, under det att andre lade sista hand vid gödselhögen ech bortskaffade de ställningar och skynken, som hade dolt deras operationer. Kl. half 3 ankom kommunen till häst, uppvaktad af sin stab, och intog plats framför folkmassan på gatan de la Paix; de utgjorde en beriden samling på omkring 200 personer. På gifven signal började några musikkårer, stationerade på olika punkter, uppspela diverse fosterlindska melodier, som emellertid ej gjorde någon synnerlig effekt. Trumpetstötar ljöda derefter och alla riktade sina blickar uppåt, dock icke utan att förut ha sett sig om efter en säker reträtt i någon gästfri förstuga i händelse af en olycka; repen sågos spänna sig. — Se, den rör sig! — Nej, det var ett moln, som drog förbi, och efter en ny paus af spänd väntan rappade ett af repen och kullslog flere af karlarne vid vindspelet. Nu började folket mumla och skaka på sing hufvuden. — Ah, jag visste att det inte kunde lyckas; de få lof att spränga omkull den med krut; de ha skam af sitt försök! — Hvarför kunna de icke låta bli den? frågade en sin granne. Den kostar så mycket. — Ja, svarade .den andre, den har kostat oss millioner menniskolif på Tysklands slätter och i Rysslands snödrifvor. Försöket hade misslyckats och folket beredde sig att gå sin väg, då den nyheten spred sig att kommunen icke ämnade läta afspisa sig så lätt, utan hade sändt efter mera rep och apparater och vär fast besluten att till hvarje pris genomdrifva sin afsigt. Den lille mannens stora staty blickade emellertid lugnt ned på sina förföljare, till utseendet stäende lika säker som någonsin; musikkårerna fortforo att spela och kommunisterna galopperade kring på platsen. Klockan blef half 5 innan de nya trossarna hunno framskaffas och öfver 5 innan man hann anbringa dem på sina ställen. De lades icke på vindspelet, såsom de andra, utan sattes i händerna på 50 sjömän på hvardera sidan om gatan. En häftig ryckning hade slagit fel och man beslöt derför nu att försöka en följd af svängningar. Folk skrattade åt dessa nya förberedelser och kunde med knapp nöd hållas intill husraderna för atticke utsättas för en öfverhängande fara. Repen slackades och spändes än en gång till eu sista försök, och ett skri ur tusen sinom tusen strupar ljöd i förskräckelsen öfver hvad som komma skulle, då jetten några sekunder vacklade och derpå med ett förfärligt brak störtade ned på den smutsiga bädd, man beredt honom, i fallet bristande sönder i ringar; den formlösa massan af krossad metall och sten låg i ojemna bugter, liknande en väldig orm.