Dagens Nyheter – 24 maj 1871, sida 2

Vendöme-kolonnens nedstörtande. (Efter Times korrespondent.) Paris den 17 maj.. . .. Det blef tydligt, att monumentet verkligen var dömdt till undergång och omkring kl. 3 på e. m, var gatan de la Paix uppfylld af en väntande menniskomassa; balkongerna voro upptagna af damer; alla fönster voro öfverklistrade med papper för att motverka den väntade skakningen; bakelse-, tidningsförsäljare och vattendragare hade fullt upp att göra med att armbåga sig fram genom folkmassan. Tre linor hade slagits omkring kolonnens spets, under statyn, och stodo i förbindelse med ett skröpligt vindspel, fasthållet med ett ankare och placeradt midt på farbanan vid mynningen af gatan Neuve de Capucines, och en låug, smal bädd af gödsel, sand och ris var utlagd på platsen för att mildra stöten af den fallunde kolossen. Nyfikenheten var spänd till det yttersta och de mest klassiska gissningar löpte från mun till mun: om hur längt statyn skulle kastas i fallet, om balkongerna skulle störta ned, om skiffertaken skulle afkastas och om den tunga kolonnen skulle eller icke skulle krossa hvalfven till kloakerna under gatan. Folkmassan växte dock oupphörligt, och kl. 4 bildades en kordong af nationalgardister, som trängde åskådarnce tillbaka ända till gatan des Augustins, sålunda rensande gatan de Ja Paix, som om sorgsfullt vattnades, såsom brukligt är i Paris, och som nu blef en tummelplats för åtskilliga kommunens medlem nar3 och sprättiga officerares evolutioner till häst. De redo fram och tillbaka i full galopp, redo åttor och utförde allehanda dylika prof på konstridt, som väl hade lämpat sig för en cirkus. Dessa evolutioner roade ewellertid massan, som tåligt väntade till solnedgången, då det blef klart att experimentet skulle uppskjutas till andra dagen. Det befaums, att medlemmarve af det artistiska förbund, som, med Courbet i spetsen, hade beslutat den nu ifrå SE a PRATA RR vt NN er FR ta LIRA SE St Ne ta SE le RR RTR Rb