-— 4291 hela den dervarande styrkan skulle göra sig slagfärdig, Tillika skickade han ordonnanser till Flensborg, som skulle anmäla anfället för högste befälhafvaren, för att undsättning måtte bli sänd så fort som möjligt. Hvar och en intog den plats som anvisades honom; bron öfver Trenefloden besattes af en mindre trupp, ett stycke bakom denna stodo d: tätt slutna kolonnerna, och ett par kanoner fördes upp på en liten höjd, hvarifrån man kunde skjuta på den frumryckande fienden. Uffe och Sören hade båda tagit plats i de uppställda lederna. I — Det kan vara mycket roligt det här alltsammans, hviskade Sören; men vill ni bara vända er om, så får ni se huru tyskarne skratta åt oss bakom våra ryggar. Detta kommer nu endast deraf att öfverstelöjtnanten är en sådan tvifvelsam Thomas. Uffe såg sig om och blef varse flera husarsqvadroner på höjderna bortom sjön Sankelmark ; alltså var ställningen kringgången, och det var endast föga hopp om att de skulle kunna slå sig igenom. Öfverstelöjtnanten gjorde denna obehagliga upptäckt i summa ögouvblick som Ufiv, men han förlorade derför icke modet. Han befallde genast att de två kanonerna skulle föras bort till Flensborg, så fort sig göra lät, på det att de ej måtte falla i husargrnas händer. Kanonerna kördes genom byn med en