Dagens Nyheter – 22 maj 1871, sida 1

af eders k. m:t varit förelagdt såväl Sveriges riksdag som Norges storthing, har icke blifvit i någotdera riket antaget; men förhandlingarne härom lemna å omse: sidor otvetydiga bevis, att rikenas förening af båda folken högt älskas och värderas. Med känslor af den innerligaste tacksamhet mot ln som lätit eders maj:ts för tvenne folk så dyrbara helsa efter den genomgångna svåra sjukdomen återställas, och urder den uppriktigaste ön skan att den Högste måtte hålla sin skyddande and öfver konung och konungahus, anhäller första kammaren underdånigst att i eders k. m:ts nåd och ynnest städse få vara innesluten, Andra kammarens talman framträdde härefter och yttrade: Öfver denna riksdags begynnelse låg ett egendomligt solljus utbredt. Man kände lika djupt som allmärt fredens lycka, under det att krig annorstädes rasade, man var innerligt tacksam för en genom ymnig skörd Fegrad välmåga och man inr till arbetet med hela den frimodighet, som dylika förhållanden vanligen alstra. Huruvida arbetets frukter sedermera kommit att motsvara de gynnsamma inflytelserna och landets förväntan, tillhör det minst folkrepresentanterna sjelfva att bedöma. Visst är, att den största fråga, som varit riksdagen förelagd och kanske med rätta blifvit kallad , Svenska folkets lifsfråga, tillsvidare är olöst, om ock till försvarets stärkande betydliga anslag blifvit beviljade samt andra nyttiga ätgärder vidtagna. Möjligen har lösningens uteblifvande haft sin grund i den öfvertygelser, att ett kort uppskof vore att föredraga framför en befarad långvarig missbelätenhet. Härmed må nu vara huru som helst, så måste det alltid betraktas såsom synnerligen svårt att afgöra, om eller när en sekelgammal institution bör, utbytas mot en ny, äfvensom att säkert pröfva en ifrågasatt lags verkliga tidsenlighet. I sistnämda omständighet torde förklaringen särskildt böra sökas till den tveksamhet, som föranledt andra kammaren att för närvarande icke lemna sitt bifall till flera af de iagförslag, som varit riksdagens granskning underställda. ir Den mörkaste: skuggan, som lagt sig öfver den Jjusa taflan, har det emellertid icke stått i menniskomakt att förekomma. I en stilla död inslumrade den 30 sistförflutna mars landets vördade mo: der, h. m. drottning Lovisa. Hvad hon varit för Nordens folk, derom afgifva den allmänna sorgen och saknaden ett starkare vittnesbörd än alla besk.ifningar. Frid öfver hennes stoft, ära åt hennes minne! Måtte Gud länge bevara vår konungs eget dyrbara lif, -förskona konungahuset från nya sorger och beskydda fäderneslandet! Med denna kan frambär riksdagens andra kammare nu sin underdåniga afskedshelsning och anhåller att i e. k. m:ts nadiga ynnest få vara innesluten. Chefen för civildepartementet, statsrådet Bergström, uppläste sedan riksdagsbeslutet, hvarefter konungen hemförlofvade riksdagen med det trontal som på ahnat ställe finnes återgifvet. Sedan akten på rikssälen var till ända, återvände konuvgen till: sina rum och riksdagens ledamöter till sina plenisalar i riksdagshuset. Vid återkomsten till första kammarens sessionsal ställde dess talman, hr Lagerbjelke, följande afskedsord till ledamöterna: Mine herrar! Innan vi nu för sista gången under denna riksdag åtskiljas, anhåller jag att till kammarens 16damöter få frambära min vördnadsfulla och hjertliga tacksägelse för den vänskap och välvilja, som i så rikt mått kommit. .mig till del och hvaraf minnet alltid skall af mig i ett tacksamt hjerta bevaras till kammaren: Vända vi blicken tillbaka pa de nu afslutade arbetena, gifva de mången anledning till berättigad tillfrödsställelse. Flera vigtiga frågor hafva enom dem fått. sin. slutliga lösning, och alltid har fiderneslandets väl varit denna sammares högsta ledstjerna. Denna riksdag efterlemnar dock tillen komsuande algöratjdet af den vigtigaste fråga, som förekommit efter det nya representationssättets införande. Detta uppskof mäste djupt beklagas; men känslan för fäderneslandets ära och trygghet har ännu aldrig till Svea folk ställt sin fosterländska maning utan att dess mäktiga röst till sluts förmått qväfva missljuden och till enig sanaverkan förena allas kräfter. Måätte stunden härtill snart vara kommen! Säkert är att, då det svenska försvarsverketåter står fullt ordnadt, skall det tillkomma första kammaren en framstående plats bland dem som mest bidragit dertill, att det stora målet blifvit vunnet: Lifligt öfvertygad om sanningen häraf, anhåller jag vördnadsfuht att i hetrarnes vänskap och välvilliga hågkomst få vara innesluten. På kammarens vägnar svarade kammarens ålderspresident, hr Sprengtporten, härpå: Hr grefve och talman! : : Första kammaren har anmodat mig att-till hr grefven och talmannen framföra uttrycken af sin :