Dagens Nyheter – 13 maj 1871, sida 1

RR OA NM nr so nn or besinnar att de högre anslagen sällan i första kammaren hafva några riktigt varma förespråkare, såvida man ej till sådana vill räkna hrr G. af Ugglas och Ehrenheim, hvilka ofta, den förre i bevekliga ordalag och . den senare med mild, nästan parnslig stämma, lägga kammaren på sinnet hvad dess frid tillhörer, så måste man ovilkorligen påstå att de som yrka sparsamhet med statens medel, merändels ligga öfver i diskussionen, fastän de förlora i voteringarne — ctt påstående som vinner så mycket mera berättigande om man dertill lägger att i de flesta vigtigare fall hr Carl Göran Mörner placerar hela tyngden af sitt ansesnde och af sin ofta fyndiga talareförmåga i deras vågskål, som yrka en billig statsförvaltning. Går man så öfver till andra kammaren, hvad får man då böra? Jo! lysande föredrag af hrr Gripenstedt, Carlen, Lindström m. f., alla utgående på att pengar äro lott chimdrer och att intet offer bör vara för stort för fäderneslandet4. Vidare får man se huruledes hr Ribbing tager sina motståndare på spetsen af sin dialektiska knif och efter att en stund hafva framhållit dem till allmänhetens beskådande skärer bort ifrån deras argumenter hvarje tillstymmelse till sparsamhetsanledning, allt detta på ett sätt som väcker munterhet hos alla, men enligt somliges påstående Canstötlig munterhet på statsrådsbänkarne. När dertill nu lägges det stora bål, på hvars glödande kol hr Rundgren med hela kraften af en spansk inqvisitor YstekerX sina motståndare i anslagsväg; de blottade bröst, på hvilka hr Kallstenius klappar då de blanka sköldarne ej mera finnas; samt den stora fyndighet, med hvilken hr Kolmodin, då han är: vid den lunan, förstår att med hela värmen af en Gotländsk kalkugn begjuta sina motståndare med sin svada; så måste man i sanning blifva förvånad öfver att voteringarne i de festa fall utfalla i en helt annan anda än den, hvilken af dessa herrar, förordas. Ty icke kunna dessa debattörer uppvägas af hr Arvid Posses statistiska beräkningar, hr Keys mer eller mindre lyckade Cordställningar (ordställningar, hvilka, inom parenthes sagdt, i bra många fall kunde undvaras), hr Carl Ifvarssons om praktiskt förstånd och kloka insigter, fåstän icke alltid om en fullt deciderad position vittnande anföranden, eller de grundliga undersökningar som hr Sven Nilsson i Österslöf i vissa frågor låter komma kammaren till del. Hvad kan nu vara anledningen till att diskussionen i båda kamrarne är en så otillförlitlig barometer för voteringarne? Någon har sagt att diskussionen uti en representantförsamling, som består af utpräglade partier, är att likna vid Ckonversationen mellan tvenne döfvaX, och vi tro att i detta yttrande ligger förklaringsgrunden till det abnorma förhållande som i båda kamrarne för tillfället råder mellan diskussionen och voteringarne. Man talar i båda kamrarna för döfva öron då det gäller sparsamhet med statens medel, fast i motsatt mening inom respektive kamrar. Hufvudriktningen inom de tvenne kamrarne är i detta hänseende så bestämdt olika åt hvar sitt håll, att andra kammarens beslut ovilkorligen utfaller i riktningen af billig statsförvaltning utan afseende på hvad i diskussionen anföres, och första kammarens imot