En gynnsam vind förer dem fram till Slesvig. I den tidiga morgonstunden vaknade Uffe; han darrade af köld, i synnerhet frös han om venstra sidan, som varit vänd ifrån skorstenen. Han reste sig upp, slog med armarne mot bröstet och gick några hvarf fram och tillbaka på däcket, stampande med fötterna. Han säg att de ej längre voro ute på hafvet, utan på en stor flod, så tyckte åtminstone Uffs — med skogbeväxta holmar. Vädret var grått och kallt, Uffe frös förskräckligt och längtade storligen efter att få någonting varmt att dricka, likagodt om det var te, kaffe, öl, mjölk eller punsch, om det blott var varmt. Dock — hvar skulle han få det ifrån? Medan han stod och andades i händerna eller slcg med armarne, för att få en smula värme i kroppen, kom Palle emot honom med en rykande kopp kaffe och ett par kryddskorpor; Uffe tyckte att han aldrig hade sett å aptitliga skorpor. 1