Dagens Nyheter – 12 maj 1871, sida 2

urladdning, fortvarar en betydligt längre tid, ehuru äfven dennas varaktighet är mycket ringa. Vi se häri ett bevis på vårt ögas utomordentliga känslighet, som förmår uppfatta ljusintryck, hvilka så hastigt försvinna. Förlidet år omnämndes härstädes, att Huggins lyckats på experimentel väg bevisa, att åtskilliga fixstjernor sända oss icke allenast ljus utan äfven värme. Dessa värmemängder äro dock så obetydliga, att de knappast kunna uppmätas i vanliga temperaturgrader, Då spektralanalysen ådaga-lägger, att fixstjernorna befinna sig i ett: glödhett tillstånd, var det att vänta, att de skulle utsända värmestrålar, ehuru det på förhand kunde vara osäkert, om den utsända värmemängden var tillräckligt stor för att kunna observeras. Med månenvåter är i detta hänseende förhållandet annorlunda. Dennes yta befinner sig på en temperaturgrad, som sannolikt är betydligt lägre än ytans medeltemperatur på vår jord. Redan 1846 bevisade Melloni, att månstrålarne verkligen äro varma. I anledning af Huggins iakttagelser rörande fixstjernorna, har emellertid frågan om månens värmeförmåga ånyo varit föremål för experimentel behandling. Lord KRosse i England :tror sig kunna uppskatta månens värmeförmåga till 179000 af solens, och Baille i Frankrike angifver på grund af sina försök, att fullmånen under:sommaren i Paris uppvärmer en termeelektrisk stapel lika mycket som en svart metallskifva af 100 graders temperatur, då den står på ett afstånd af mågot öfver: 100 fot: