glädje detta tillfälle att få vara med om nya äfventyr. — Ja, hvad skall det då till sist .bli af skandinavismen? frågade Uffe modfälld, då han såg det ena efter det andra af sina argumenter kastas omkull som korthus af norrmannen. — Hvad det skall bli, deröfver råder Gud, och inte vi, svarade Björn. Men till en början böra vi förblifva sanningen trogna och se saken sådan den är och inte vilseleda mängden genom osannfärdigt och bedrägligt tal; vidare böra vi, hvar inom: sin krets, efter bästa förmåga arbeta för att befrämja allt som kan bidraga till ett godt och broderligt förhållande grannfolken emellan, ha ömsesidigt intresse för hvarandra och på alla vis framkalla och understödja den inbördes sammanlefnaden. Slutligen skola vi sätta vår lit till Gud och bedja honom att han måtte uppväcka ett nytt och friskt lif i folkens hjertan, och att han måtte låta stora personligheter uppstä ibland oss, som kunna föra nordens gemensamma sak framåt, ty Gud verkar. i. verldshistorien genom stora personligheter, icke genom storting, riksdagar eller parlament, som vårt högvisa århundrade tyckes inbilla sig. Frampå eftermiddagen inlöpte Hekla i Svendborgsundet. Man hade nemligen order att taga ombord en del krigsmateriel, som af missförstånd här blifvit lossad och upplagd. Svendborgsundet syntes Uffe vara det vackraste