Dagens Nyheter – 6 maj 1871, sida 2

böner om att han skulle öfvergifva sin för tviflade föresats och med häftiga förebråelse: mot Palle, hvilken bon beskyllde för att åte ha varit framme och ställt till förargelse Uffe sade, att han icke alls hade talat met Palle under de senaste dagarne, så att denn var alldeles oskyldig. För öfrigt inlät ha sig icke på något närmare resonnemung om sa ken, utan upprepade blott ett par gånger hvar han hade sagt till öfversten, att hau tyckte icke det var något annat för honom att göra än att pg: med. Men då han märkte att han härigenon endast ökade fru Hjelms oro, i stället för at lugna henne, så teg han slutligen alldeles Då fu Hjelm sedan talat ännu en halftimme utan att få något svar, trodde hon, att de lyckats henne att föra Uffe på andra tankar och som hon menade att det var bäst att låt: honom sofva på saken, tog hon godnatt a honom och kysste honom på pannan, sägande att han var hennes egen käre gosse, som alltid hade varit snäll och gjort henne till viljes. Uffe hade emellertid icke kommit på andra tankar. Fadrens hotelser och madrenps böner hade endast ytterligare stärkt hans föresats. Det var icke någon brinnande pligtkänsla, som inverkade på honom, och icke beller nägon känsla for fosterlandets nöd; tvärtom trodde han att det var ingen fara alls för fosterlandet, och att det hela ej var värdt allt väsen,