en skrifvelse till k. m:t med förfrågan, om icke 1815 års riksdagsbeslut, der det heter att konungen och då varande kronprinsen skulle åtaga sig att betala all rikets utländska gäld, äfven innefattade skulden till Stettin. Hr Hedin upplyste emellertid att nämda riksdagsbeslut uttryckligen refererade till behandlingen af utländska skulden vid 1812 års riksdag och att Stettinska trasslet alls icke deri var inbegripet. Häri instämde hr Posse. Den förste talaren dref det emellertid till votering, der han fann sanall af 50, under det utskottets svrslag bifölls af 117 röster, vidare biföllo kamrarne k. mits af statsutskottet tillstyrkta proposition angående erforderliga medel till anskaffande af rörlig materiel vid statens jernvägar, samt beslöto således, att för anskaffning af ny rörlig materiel vid statens jernvägar, — hvilken materiel i den mån sådant utan olögenhet ske kan, bör inom landet tillverkas, — anvisa till k. m:ts disposition 1,600,000 rår, att utgå med 1,000.000 rdr under innevarande år och med 600.000 rdr under år 1872. Detta beslut föregicks i begge kamrarne af temligen vidlyftiga diskussioner, derunder visserligen inga yrkanden om afslag å utskottets förslag gjordes, men väl åtskilliga anmärkningar framstäldes emot k. mits och särskildt jernvägsstyrelsens sätt att i denna fråga gå till väga, hvarigenom föregående beräkningar rörande statsregleringen helt och hället blifvit rubs bade, hvilka anmiärknivgar 1 första kammaren af hr Zroitius besvarades. I andra kammaren bemötte statsrådet Bergström anmärkningen att begäran om detta anslag förut framkommit i riksdagens sista timina. Det ökade behofvet af materiel har ej framstått så bestämdt som denna vår, då talrika klagomål från trafikerande ingått dels till trafikstyrelsen, dels direkt, i form af petitioner, till k. m:t. För öfrigt anmärkte talaren att detta behof vore synnerligt glädjande och han skulle önska att det framträdt mångdubladt. Äfven hr Posse talade i samma riktning. Utan att neka bifall till den äskade summan gjordes anmärkning mot den sena ankomsten af den kuogliga propositionen af hrr Jöns Rundbäck. Sjöberg, Carl Ifvarsson, Keij och Carlsund hvilken senare särskildt upplyste, att de svenska verkstäderna sedan länge varit i tillfälle att tillverka all inom landet behöflig jernvägsmateriel lika billigt och lika solidt som-utländska verkstäder. Hr Hierta, med hvilken hr Jöns Pehrsson förenade sig, ville äfven bifalla summan, men föreslog en skrifvelse till k. m:t att förständiga trafikstyrelsen att för framtiden frångå sitt begär att vilja ståta med hög inkomst med åsidosättande af nödigt tillgodeseende af materielens förökande, ty den brist, som nu förefinnes, har ej med ens tillkommit, anmärkte hr Hierta, utan är en följd af flerårig försummelse. Efter slutad öfverläggning voterades mel: lan utskottets och hr Hiertas förslag, hvarvid det förra segrade med 97 röster mot 71, Några af bankoutskottet föreslagna ändringar i bankoreglemenatet godkändes af andra kammaren, som deremot utan votering, men efter en långvarig debatt, afslog det af revisorerna föranledda förslaget att riksbanken skulle upphöra med utgifvandet af 1-rdrs-sediar Hufvudskälet tör afslaget var den olägenhet som genom dessa sedlars upphörande skulle uppstå i aflägsnare landsorter vid försändandet med posten af smärre belopp, hvarjiemte den antydningen gjordes, att privatbaukernas femmor genom en sådan åtgärd skulle vinna ökad cirkulation — och mer behöfdes ej för att i kammaren få majoriteten för afslag, hvilket under diskussionen påyrkades af hrr Hegermark, Liss O. tfarsson, Ola Månsson, Ake Andersson, O. B. Olsson, Petter Pettersson, Fredrik Pettersson, Engman, Lyttkens, Per Nilsson i Kulhult, Bexelius, Nils Larsson, Sven Nilsson i Österslöf, Dufva, hvilken dock anförde som skäl att han önskade en genomgripande reform angående sedelutgilfnivgen i sammanhang med frågan om bestämmandet af guldmyntfot, Jöns Pehrsson, Grantund och Kjellman. För bifall till utskottets förslag, med anförande dels af de enorma kostnader — öfver 100,000 rdr årligen — som banken fär vidkännas för dessa sedlars tillverkving, dels af det betryggande : både för banken och allmänheten deri, att verkligt mynt är ute i rörelsen, talade hrr Per Nilsson i Espö, Agardh, Mannerskantz och af Schmidt. — Första kammaren har ännu ej behandlat denna fråga. Slutligen godkände andra kammaren för sin del utan diskussion en af lagutskottet, på grund fo Or on me 1 ee 4