Dagens Nyheter – 6 maj 1871, sida 2

såg, att man genom att antaga utskottets förslag, särskildt i: hvad rörde skuldebrefs och dylika värdepappers förseende med stämpel, skulle förvrida rättsförhållandena i landet och snart sagdt utlägga snaror för att göra hederligt folk till brottslingar, hr G. af Ugglas påpekade, att utskottets förslag stodeistrid med civillagen och hr vor Koch hade ett längre föredrag emot utskottet, hvilket dock bestodo af stora financierer, men en klok höna kan ock värpa vindägg, anmärkte talaren. Äfven hr Wallenberg uppträdde mot utskottets förslag. Genom den votering, som afgjorde 18:de punkten (att med stämpel skulle beläggas åt skilliga värdepapper) i utskottets förs! (den föll för 75 röster mot 15), Fjordes i första kammaren hela systems öde I afseende å rs atgifter för hedersfullmakter, uvilka bevillningsutskottet skärpt, beslöt första kammaren utan öfverläggning, att låta dessa afgifter förbli vid de nu bestämda beloppen; hvaremot andra kammaren, på yrkande af hr Gumeeliius, gick i alldeles motsatt riktning och törhöjde betydligt de af utskottet förökade afgifterna, nemligen för riddare af serafimer-orden från af utskottet föreslagna 200 till 400, för kommendörer med stora korset af svärds-, nordstjerneoch vasaorden trån 100 till 200, för kommendörer af svärds-orden äfvensom riddare af Carl XIII:s orden från 75 till 150, samt för riddare af svärds orden och riddare äfvensom ledamöter af nordstjerneoch vasa-orden från 20 till 50 rdr. Första kammaren bibehöll ock närvarande afgift för doktorsbref samt för prostefullmakter, under det andra kammaren, äfven på förslag af hr Gumrselius, beslöt förhöjning, hvad de förra beträffar, från 100 rdr, såsom utskottet hemställt, till 150 rdr, samt, i fråga om de senare från 30 till 50 rdr. Den för doktorsbref utan aflagdt prof af utskottet föreslagna förhöjning till 100, hvilken förhöjning af andra kammaren antogs, ogillades af den första. Den ökade förhöjningen för ordensutnämningar beslöts af andra kammaren med 116 mot 54; de öfriga besluten fattades utan votering. Endast hr Ahnqvist uppträdde mot hr Gumaelius, hvilken deremot i fråga om prostefullmakterna, understöddes af hr Törnfelt, som ansåg att om kyrkoherdarna hafva den fåfängan att vilja kallas prostar, kunna de äfven gerna få betala för det nöjet. Båda kamrarna godkände utskottets förslag att stämpelafgift till nedan anförda belopp skall erläggas för fullmakter, konstitutorialer eller antagniogsbevis af efterföljande befattningshafvande: hofrättskommissarier 8: Notarii Publici: i Stockholm och Göteborg 100; i de öfriga städeros 25; skeppsklarerare: i Stockholm och Göteborg 250; i de öfriga städerna 50; sockenskrifvare 1; samt stadsmäklare: i Stockholm och Göteborg 400; i de öfriga städerna 100 rdr. Lilla och stora kreditivet. Kamrarne bestämde det lilla kreditivet till 1,500,000 rdr och det stora till 3,000,000 rdr. Vidare biföllo kamrarne, att för bestridande af kostnaderna för inredning utaf de till embetslokaler åt styrelsen för statens jernvägstrafik afsedda lägenheter uti Nya stationshuset vid eentralgården i Stockholm måtte af inflytande trafikmedel få amvändas under innevarande år 50,000 rdr och under nästkommande år 35,000 rdr. I första kammaren tyckte hrr Rydqvist och C. G. Mörner att beloppet var för rundligt tilltaget; andra kammaren uraktlät helt och hållet att granska beloppets storlek. Stettins skuldfordringsmål. Vidare hafva kamrarne, likaledes i enlighet med statsutskottets förslag, beslutit: 1) att, derest k. m:t så pröfvar skäligt, k. m:t må ega på de at staden Stettins vägnar nu erbjudna vilkor afsluta förlikning om ifrågava rande rättegång, under förbehåll dels att de originalhandlingar, på hvilka stadens fordringsanspråk sig grundar, varda återstälda och dels att de öfriga föreskrifter, som. k. m:t kan finna för godt meddela, varda vederbörligen iakttagna; 2) att för ifrågavarande ändamål till k. m:ts disposition på riksgäldskontoret anvisa ett belopp af 116,838 rdr rmt; samt 3) att de originalhandlingar, som enligt 1:sta punkten varda af staden Stettin återstälda, skola öfverlemnas till fullmäktige i riksgäldskontoret, för att, sedan de genom fullmäktiges försorg blifvit makulerade, bland kontorets handlingar förvaras. I andra kammaren uppstod någon öfverläggning härom, enär hr Jöns Pehrsson, som