Dagens Nyheter – 3 maj 1871, sida 1

nn En a nn ej sällan, att hon afsade sig det, emedan hon tyckte det blefve alltför kostsamt för stackars pappa. Yttrade någon sin förundran häröfver, så sade frun, den unga frökens mor: Ja ja, min stackars X... har stora bekym mer och vi behöfva spara. — Ja, men med hans inkomster? ... Visst; men han har ännu obetalda uvgkarlsskulder, som hänga efter, hela lifvet igenom? Emellertid fick jag från säkert håll veta, hvad den beskedliga frun och den försakande dottren lyckligtvis voro och — vi skola hoppas det — ständigt skola blifva i okunnighet om, nemligen att stackars pappa hade utomhus en familj att försörja, en tröstarinna, den ban lät ingenting fattas, och barn, dem han gaf uppfostran och all faderlig vård. — Se der hans efterhängande ungkarlsskulder. En af mina ungdomsvänner, en fattig flicka, gifte sig af kärlek och hade all anledning att drömma sig ett lif fullt af lycka och glädje, ty mannen var kapten med kompani och hade goda inkomster. Men kort var den äktenskapliga lyckan. Mannen var en ytterst dålig menniska, som icke blott bemötte sin unga maka på det mest ovärdiga sätt, utan äfven ställde sig så illa inom regementet, att han blef utstruken derifrån och med hustru och fyra späda barn bringad till tiggarstafven. Upprörande är att ens fänka på den missbandling den arma qvinnan fick utstå af denne barbariske man, som den sjelfförvållade olyckan gjort elak, ända till galenskap, samt den hunger hela den olyckliga familjen fick lida. Ändtligen tog hon sin tillflykt till lagen, som tillstadde henne att flytta Trån mannen, med vilkor, att hon försörjde både sig och barnen. — Hon gjorde det och lifnärde med sitt arbete sig och de små. — Men mannen infann sig som oftast och tilltrugade sig, med hugg och slag, både mat och penningar, samt spolierade den arma hustrun på de små hushållseffekter hon efter hand fått råd att skaffa sig. — ÄAndtligen, efter någon tid, befriade döden henne från hennes plågoande. Tusende dylika exempel! skulle kunna anföras, men det må vara nog med dessa tre. alla ur de s. k. bättre klasserna, för att ännu mera öka ifvern för den gifta qvinnans befrielse ur träldomsoket. Ett vid äktenskapets ingående afslutadt lagligt kontrakt, deri den förmögnare hustrun tillerkändes en viss del af förmögenheten och den fattiga hvad hon gezom sitt arbete kunde förtjena, skulle göra dem från männens godtyckliga egendom till deras jemlikar och hvad som är bäst af allt — skydda både hustrur och barn från elände, i fall af männens, antingen genom laster, slöseri eller misskalkyler iråkade obestånd, — Hustrun skulle derjemte, under hela iäktenskapet, erfara det lugna medvetandet, att å räntan på sitt kapital, det må nu vara större eller mindre, ega en penning, den hon sjelf kunde disponera, utan att tigga hvarje fyrk af mannen. Många giftermål af idel egennyttiga beräkningar skulle härigenom förekommas och de olyckliga äktenskapen bli vida firre än hittills. Ännu en gång: frågan är väckt, himlen vare lofvad! Den diskuteras af de lagstiftande i staten; många lika ädla, som kloka män ifra för dess lyckliga lösning och vi skola hoppas, att den ej mätte förfalla. Icke jag får kanhända se min älsklingsidå realiserad; ty åratal — lustrer — kanske decennier skola förlyta, innan de motsträfvige gifva med sig och man får fira det nyas seger öfver det gamla, föråldrade och olämpliga. Men jag hoppas få se morgonrodnaden till en ny dag för mitt hittills så förtryckta kön, och medvetandet deraf skall förljufva mina sista stunder. — Guti bevare fosterlandet och befrämje allt jodt derinom! sor Mass