Dagens Nyheter – 3 maj 1871, sida 1

— Men svaret? frågade Uffe. — Det behöfs inte något vidare svar på den saken, nu är allt klappadt och klart. Kanske finner du henne hemma hos dig jemte kaptenen, när du kommer för att äta middag, och de två svärfädren sitta då måhända införlifvade i ett angenämt samtal med hvarandra. Nej, nu måste jag gå bort, jag har mycket brådtom i dag, men i afton kommer jag till dig, och då samlas vi väl till ett litet trefligt förlofningskalas. Farväl! Uffe fann många betänkligheter vid allt detta. Han tänkte med förskräckelse på möjligheten att kaptenen och Inez begifvit sig till hans hem, samt huru hans far i sådant fall skulle ha mottagit dem. Han ångrade bittert att han itke anförtrott sig åtminstone åt sin mor. Vid middagstiden gick han hem, upptagen af oroliga tankar. Han mötte betjenten i förstugan. — Är det främmande derinne? frågade han ängsligt. — Nej. Uffe andades friare. Det kunde ej ha händt någonting utomordentligty ty allt gick sin vanliga gång. Uffe åt middag och gick derefter åter på apoteket. Han plågades i högsta grad af ångestfull väntan och oro. Alla förskräckliga möjligheter och alla möjliga förskräckligheter framställde gig för honom —