Dagens Nyheter – 1 maj 1871, sida 1

SER ASSLSERNISSSSK SE 9leP en väg öppen till inre utveckling och för kofran, som kan blifva större under ett krig våra grannar emellan än under fredliga för hållanden. Deremot kan det å andra sidan ej helle: förnekas att detta retsamma och ständig återkommande kält mot såväl Tyskland som Ryssland, hvartill våra alarmister oupphörligen göra sig skyldiga och som vunnit et! slags sanktion genom vissa strofer i det sednaste trontalet, slutligen skulle kunna mot oss uppväcka fiendtliga afsigter, om hvilka eljest aldrig skulle plifvit fråga och af hvilka derförutan aldrig förmärkts ens det svagaste spår. Vi veta hvad den franska pressen j den vägen åstadkommit och huruledes den haft en högst väs ntlig, för att ej säga afgörande, del i utbrottet af det sednaste kriget, i följd af hvars olyckor detta arma land nu ligger i konvulsioner. Det är ett särdeles beqvämt sätt att, sedan man sjelf ställt till oreda, derefter skylla på andra, men vi förmoda att den svenska allmänheten inom kort skall få öppna ögon och inse att den varit på väg att störtas i ett förfärligt svalg af äfventyrarepolitik och att det just varit representationens fasta hilining gentemot regeringen och den t.scna0c tidningsopinionen som räddat oss :c:ur. Vill man dessutom se något närmwc på saken, så stöter det nästan på det löj.iga att påstå, det vi skulle varit skyddade mot de snart emotsedda anfallen, om vi antagit en armåorganisation som ej blir färdig förr än efter tolf år. Icke lär väl hvarken Preussen eller Ryssland, om de eljest haft för afsigt att anfalla oss, låta skrämma fig af en organisation som ej blir färdig förr än efter en så lång tid. Det lärer väl sålunda blifva fåfängt att försöka inbilla några andra än fullt utbildade Aftonbladsentusiaster eller måhända ett eller annat mopssmekande äldre fruntimmer att de, hvilka bidragit till representationens senaste beslut i försvarsfrågan, skulle dermed hafva åsamkat sig någotsomhelst ansvar för de olyckor, som möjligen i den närmare eller fjermare framtiden kunna 1 följd af fiendtliga anfall inbryta öfver vårt fädernesland. Ja, vi äro förvissade omr: att en stor del af dem, hvilka nu så ifrigt basuna ut den stora riksolyceka som skett derigenom att man ej antagit Ce. mits förslag, befinna sig i samma lyckliga okunnighet om hvad detta förslag egentligen innebar, som det bekanta folkmötet i Kalmar, hvilket förklarade sig vilja bifalla k. m:ts förslag innan änvu något dylikt var afgifvet. Den stora allmänheten af dem, som nu så ifrigt ropa korsfäst öfver andra kammaren, inbillar sig troligen att det nu fallna förslaget utgjorde en fullständig mobiliseriogsplan, hvilken skulle satt oss i tillfälle att med kraft möta hvilken fiende som helst, såsom det heter på det moderna Jakob von TyboeX-språket, men sådant var för ingen del händelsen Ett bifall till regeringens förslag skulle helt enkelt varit ett beslut, hvarigenom vi i ännu högre grad än hittills kastat hela vår manliga befolkning i händerna på en armå, hvars duglighet att utgöra stam är allt annat än oomtvistad, för att icke säga att dess olämplighet dertill är tillfullo konstaterad. Deremot hade k, m:ts förslag helt och hället lemnat åsido det i vår tanke vigtigaste momentet i ett