Dagens Nyheter – 1 maj 1871, sida 1

Jeg har et Acble udi min Lomme, Det gjemmer jeg til min Kjereste, Men naar min Kjerest ei vil til mig komme, Saa spiser jeg mit Aeble selv!. Då de veko af vid Börsen och fingo se de upplysta fönstren långt framför sig, stannade Palle plötsligt och sade: — Mon för tusan! vi ha ju alldeles glömt bort att uppgöra någon plan för anfallet. — Plan? Anfallet? — Ja, du kan väl förstå, att vi måste ha en anfallsplan att följa, då vi nu gå att augripa fästningen. Jag vill inte hoppas att vi kunna rycka direkte in med flygande fanor och klingande spel, ty det vore ju ej något roligt. Nej, det bästa skulle vara, om kaptenen ville göra några svårigheter, börja tala om att han hade väntat sig ett bättre parti för sin dotter, att denna förbindelse icke synes honom fullt lämplig eller hvad folk nu för tiden brukar säga vid dylika tillfällen. — Nej, det vill jag då för all delinte hoppas, sade Uffe förskräckt. — Ah! det betyder ingenting, det är bara för att göra det mera intressant, förstår du. Man bör väl ha några svårigheter att öfvervinna, för att sedan med så mycket större förnöjelse kunna tänka tillbaka på äfventyret — e hec memisisse juvabit! men öfverlemna du blott allt sådant der åt mig, jag skall nog laga så att det går bra. De hade emellertid kommit fram till det huz, der Roslins bodde. Tankoa på den