Dagens Nyheter – 1 maj 1871, sida 1

romantiska sitnationen gjorde Palle till den grad lifvad att han åter började sjunga, då de gingo uppför trappan: Jeg har et Aeble udi min Lomme — — men afbröts af Uffe, som bad honom för Guds skull vara tyst och uppföra sig hyggligt. — Du har rätt, svarade Palle, vi böra betänka att den högtidliga stunden nalkas med hela dess allvar. De funno Inez ensam i hvardagsrummet, sysselsatt med ett broderi. Hon skiftade färg vid deras inträde, reste sig hastigt upp och sade: — Nu skall jag be pappa komma. Och hon sprang sin väg. — Såg du, hur förskräckt hon blef öfver vårt inträdande? hon tordes icke vara här ensam med oss, hviskade Palle till Uffe. Det är ett godt tecken, en ung qvinna ir aldrig så rädd som när hon så der oväntadt öfverraskas af den hon älskar... En lång stund förflöt, och ingen kom in. — Du kan vara viss om att kaptenen har anat oråd och gissat i hvilket ärende vi komma; och nu ställer han till väsen och bannar Inez, stackars barn, fastän hon dock är alldeles oskyldig. Men jag skall nog lura den gamle räfven, han skall bli fångad, det är tvärsäkert. I detsamma hördes tunga steg i det angränsande rummet. Palle hann knappt säga: teSpetsa nu öronen!4 förrän dörren gick upp och kaptenen inträdde,